Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På alldeles olika sätt förhåller det sig med Bielas komet
och de med densamma förbundna meteorerna. Dessa komma
den 27—28 Nov. till skärningspunkten T med ungefär samma
hastighet, som leoniderna, men följande efter jorden, hvilken
sålunda liksom flyr undan, men upphinnes af meteorerna.
Sammanstötningen måste därför ske med en betydligt mindre
häftighet, man har beräknat, att den är endast 1/4 af den,
hvarmed leoniderna störta öfver jorden, sålunda l 3/4 mil. Däraf
förklaras ock den väsentliga olikheten mellan stjernfallsregnen
d. 14 Nov. 1866 och d. 27 Nov. 1872. Vid det förra
tillfället ilade eldstrimmorna hastigt och med starkt sken öfver
himmelen, vid det senare syntes rörelsen långsammare och
ljuset mattare. De båda nu anförda fallen kunna betraktas såsom
exempel, det ena på den största möjliga och det andra på den
minsta möjliga hastighet, hvarmed sammanträffandet kan ske.
Andra meteorer såsom Augusti- och Aprilsvärmarna, träffa
jorden hvarken framifrån eller bakifrån, utan taga henne i
flanken, eller komma i en riktning vinkelrät mot jordbanan. Dessa
meteorers hastighet i förhållande till jorden ligger ock därför
mellan de båda ytterligheterna, den är mindre än 6 3/4, men
större än l 3/4 mil i sekunden.
Genom de förut omnämnda undersökningarna öfver
radiationspunkterna har det ådagalagts, att sådana finnas till ett
ganska betydligt antal, man räknar redan för båda halfkloten
öfver 200. Mot hvarje radiationspunkt svarar en ström
meteorer, kretsande kring solen i en långsträckt bana, som skär
jordbanan i en viss punkt. Man kan häraf finna, huru
oändligt många meteorströmmar måste genomkorsa planetverldens
område, då ett så stort antal skär den lilla ellips, hvari jorden
vandrar. Helt visst finnas tusental, som aldrig råka
jordbanan, och som därför i all evighet skola förblifva för oss okända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
