- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Om Stjernfall /
52

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af förändringar dem en fallande meteor erbjuder, och hvilka
öfvergå i hvarandra, så att en bestämd gräns dem emellan är
svår att uppdraga. Ofta inträffar, att stora meteorer framträda
med intensivt ljus och sönderspringa med stark knall, utan att
man lyckas ådagalägga, att en enda meteorit nedfallit.
Igenfinnandet af de nedfallna styckena beror också af en mängd
tillfälliga omständigheter och omöjliggöres stundom därigenom,
att meteoren hinner upplösas och öfvergå i gasform, eller faller
i form af fina korn, hvarpå man äfven haft exempel. Icke
häller kan ljudet, ljusstyrkan eller storleken tagas till
indelningsgrund för meteorernas åtskiljande i olika klasser. Ljudets
styrka beror på afståndet och på tätheten af de luftlager, där
det alstras. Sålunda kan knallen från en meteor uppfattas
af en iakttagare, utan att förnimmas af en annan. I fråga
om storleken och ljusstyrkan. utöfva afståndet och luftens
beskaffenhet ett ännu större inflytande. Vid Pultusk i närheten
af Warschau inträffade den 30 Januari 1868 ett af de
märkligaste meteoritfall man känner. Flere tusen större och mindre
stycken föllo här öfver ett område af omkring 2 mil i längd och
1/2 mil i bredd. Meteoren, som syntes inom en omkrets med
60 mils radie, uppfattades från olika observationsorter på högst
olika sätt, än såsom en stor, praktfull eldkula, än som en
vackert lysande stjerna, vid horisonten 2 till 3 gånger ljusstarkare
än planeten Venus, än åter som ett vanligt stjernfall, åtminstone
vid dess första framträdande. Icke häller explosionen, som
brukar föregå meteoritfallen, lemnar ett säkert kännetecken för
särskiljandet från stjernfallen. Ty under det stora stjernfallet i
November 1866 observerades flere exploderande meteorer, hvilka
i likhet med de öfriga syntes hafva sin utgångspunkt i
stjernbilden Lejonet, och sålunda tydligen tillhörde samma slags
kroppar som de öfriga. Explosionen kan därför ej vara något
utmärkande för meteoriternas klass. Såsom en allmän slutsats
framgår emellertid, att företeelsernas yttre olikhet icke lemnar
tillräckliga bevis mot det antagandet, att stjernfall och
meteoriter tillhöra samma slags himlakroppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/10/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free