Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matrians lösning i detta fall gifvit anledning till långa
kontroverser. Protestanterna funno i vilddjuret en symbol af den
romerske påfven, ty ordet Lateinos, med hvilket dennes välde
skulle uttryckas, gifver också talet 666; katolikerna vedergälde
lika med lika och räknade ut, att talet kunde tydas som
Lutheranos; i början af vårt århundrade, då Napoleon omhvälfde
Europas förhållanden, fann man däri namnet Buonaparte o. s. v.
Kabbalisternas Notarikon — af det latinska notare
användt i betydelsen »skrifva med förkortningar» — ser i
hvarje konsonant, som ingår i ett hebreiskt ord, den
förkortade beteckningen af ett helt ord, som antingen börjar
med eller på annat sätt karakteriseras genom samma
bokstaf. Medelst denna metod kan man ådagalägga, att den
kabbalistiska visdomen går tillbaka ända till Salomos tid.
Det heter ju i denne konungs Höga Visa 6: 11: »Jag gick
ned i nötträdgården». Hvarför skulle Salomo omnämna en så
hvardaglig sak, om icke någon hemlig mening låge
därunder? Gifva vi närmare akt på de ord som betyda
nötträdgården, ginnát egóz, så finna vi att ginnat »trädgård»
innehåller de tre konsonanterna g, n, t; och märk väl, dessa
äro just begynnelseljuden i de tre orden Gematria,
Notarikon och Temura. Det är altså intet tvifvel om att den
vise konungen kände de tre mystiska klaverna, och den
anförda versens djupare mening är: »jag fördjupade mig i
Kabbalas hemlighetsfulla lustgård».
Temura motsvarar närmast vårt »anagram», och
åsyftar att genom omflyttning af ordets konsonanter, eller
utbyte af dem mot andra bokstäfver enligt bestämda regler,
kasta ljus öfver de heliga böckernas inre mening. Vi skola
ej anföra något enskildt prof, men vilja erinra om att
anagrammet en gång varit en modsak äfven hos de
västerländska folken, och att äfven icke-kabbalister däri trott sig
kunna komma märkliga ting på spåren, ej minst sådana,
som tillhöra framtiden. Hvad borde man ej ha rätt att
tilltro en konst, som ur Pilati fråga till Kristus: quid est
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
