Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gas öfverguden, alla de myter, som forntiden vet att
förtälja om honom, skulle hafva fått en helt annan gestalt;
och Fidias’ olympiska Zeus-hufvud skulle ej med sina djärfva
anletsdrag och sina »ambrosiska lockar» hafva talat ett
manligt språk ännu till vår samtid. Här i norden skulle
ej Tyr som den tappraste bland asarne lagt sin hand i
Fenrisulfvens mun, han skulle i stället burit kvinnokläder. *
Blott därpå att morgonrodnadens namn hos vår
stams förfäder hade feminint genus beror det, att
vedasångaren kan i sin morgonhymn tillropa den fagra Ushás sitt
vi-ucha duhitar divas! »gläns fram du Himlens (Djaus’)
dotter!» och att Homerus kan sjunga om »den rosenfingrade
Eos», som hvar morgon stiger ur bädden
— ifrån den ädle Tithónos,
för att på nytt de evige ljus och de dödlige bringa.
Om Hebe är Olympens kvinliga munskänk och — ännu
efter Thorvaldsens framställning — i kvinnogestalt bjuder
odödlighetsdrycken åt gudarne; om Daphne, innan hon
förvandlas i lagerträdet, som en skogens skygga nymf flyr
for Apollos omfamning; om Psyche är den fjärilsvingade
tärnan, och Eros, eller som romarne kallade honom Amor,
är en kogerväpnad yngling, hvilken älskar henne — så är
skälet det, att hebe »ungdom», daphne »lager», psyche »själ»
äro grammatiskt feminina ord, medan däremot de abstrakta
substantiv, som i grekiskan och latinet betyda »kärlek»,
* Guden Tyr har visserligen i den nordiska mytologien sjunkit ned från
den förnämliga ställning som intages af Djaus och Zeus och Jupiter i indernas,
grekernas och romarnes, men hans namn röjer dock otvetydigt hans sammanhang
med öfverguden. Det slutande r i Ty-r är blott nominativändelse, och bortfaller
i genitiven: Tis-dag. Hos de gamle tyskarne hette guden Ziu. —Med afseende
på morgonrodnadens gudinna, som i det närmast följande omtalas, erinras att
orden Ushás och Eos äfvensom det latinska Aurora, huru olika de än låta, dock
äro på det närmaste beslägtade, genom ljudöfvergångar, för hvilka här
emellertid ej kan redogöras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
