Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALSTRADE AF GRAMMATISKT GENUS. 73
eros, amor, i dessa språk äro maskulina. På samma sätt
hafva Hypnos »sömnen» och Thanatos »döden» blott för
ordens ändelses skull blifvit söner, men Eris »tvedrägten»
blifvit dotter till Nyx» natten», som själf af lika grammatiskt
skäl är en kvinlig gudomlighet.
I den nordiska mytologien är äfven Natt en kvinna,
moder till dottren Jord och sonen Dag — alt i
öfverensstämmelse med ordens språkliga kön.
När Jords son, Thor, kommer till Utgårda-Loke och
genom dennes trollkonster ser sin gudakraft upprepade
gånger gäckad, förklarar jätten till slut, då det blir fråga om
en tvekamp mellan Thor och jättens folk, att hos honom
ej finnes någon man, som ej skulle räkna för en skam att
brottas med Thor. I stället framskickas en gammal
skröplig gumma, vid namn Elli, jättens fostermoder, såsom
lämplig motståndare till honom. — Hvarför skulle den mäktige
Asaguden utsättas för denna särskildt framhållna nesa att
brottas med och till hälften öfvervinnas af en kvinna?
Blott emedan den alt besegrande ålderdomens namn, elli,
i isländskan är femininum.
I det nordiska fornspråket funnos två ord, hildr och
hödr, som båda betydde detsamma, nämligen »strid»; det
förra hade kvinligt, det senare manligt kön. Följden blef
att Hildur är oss bekant som en af valkyriorna, under det
vi känna Höder som Balders broder, hvilken genom sitt
blinda skott vardt hans baneman.
Kanske skall någon invända, att det i första hand icke
är ordens maskulina eller feminina form som bestämt den
mytiska uppfattningen, utan omvändt en mytisk åskådning
af människans inre och yttre verld som åt föreställningarna
gifvit än det ena, än det andra könet. Ordet amor
skulle då hafva fått manligt genus därför att romarne för
sig personifierade kärleken i manlig form — ej omvändt.
Det må ej bestridas, att i enskilda fall utvecklingen
varit sådan. När Topelius, i sitt lilla täcka poem, åt »va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
