Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
kan dock ingen vara blind för det stora inflytande på våra
umgängesvanor, som denna grammatiska egenhet utöfvar.
Blott genom det tvång, saknaden af ett gångbart
tilltalspronomen pålägger oss, gestalta sig i vårt land många ej
blott sällskapliga utan äfven i högre mening sociala
förhållanden på annat sätt än de eljest kunnat göra.
Hur litet de enskilde, äfven om de uppträda i samlade
skaror, förmå mot ett inrotadt språkmissbruk, visar sig här
synnerligen påtagligt. Knappast någon torde finnas i vårt
land, som ej erkänner det såsom en brist, att vi ej ega ett
allmänt gängse tilltalspronomen; många gånger hafva
föreningar bildats för att gifva kurs åt ett sådant, och dock
stå vi altjämt på samma punkt.
I någon liten mån kommer verbet oss till hjälp i dessa
fall, där pronomen lämnat oss i sticket. Svenskan har
möjligheten att bruka passiva och impersonella uttryck i
åtskilliga vändningar, där andra språk skulle vara
nödsakade att uttrycka sig med ett tilltalspronomen. Vi kunna
säga: »behagas en stol»? »glömdes icke en käpp?» och
dylikt.*
Hos folkslag, där språkbruket ej blott förbjuder
användandet af andra personens pronomen, ersättande detta
med mer eller mindre klingande titlar och epitet, utan äfven
bannlyser första personens pronomen och i dess ställe nyttjar
i samma mån ödmjukt underdåniga omskrifningar, blifva
naturligtvis olägenheterna än svårare.
Redan gamla testamentets patriarker sade, enligt vår
bibels berättelse, mycket ofta i höfligt tal ej blott »min
herre» i stället för du, utan också »din tjenare» i stället
för jag.** Hos de öst-asiatiska folken når denna obekväma
Sådana vändningar hafva dock gärna något ceremoniöst och tvunget.
I motsatsen mellan den grammatiska formens stela artighet och innehållets
kärfhet ligger det komiska i tillsägelsen: »vets det icke skäms, så får det gås ut.»
Se t. ex. 1 MBoks 44 kap., hvarest i samtalet mellan Josef och hans
bönfallande bröder många exempel finnas. Så v. 33: låt din tjenare (= mig)
blifva kvar som en träl hos min herre (= dig).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
