- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
89

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sed sin höjdpunkt, då t. ex. kinesiskan bjuder att i stället
för j ag säga »den enfaldige», »dumhufvudet». I japanesiskan
fordrar språkbruket att uttrycket ses-sja »den inskränkte»
användes just när en förnämligare person talar till en lägre;
detta ord är därför daimioernas och de höga herrarnes
uttryck för jag. Mikadon har enkom för sin räkning ett
särskildt personalpronomen. Hos araberna är »dina fötters
stoft» en ej ovanlig omskrifning för jag.

Om ock tydligtvis det hvardagliga bruket af sådana
nedsättande beteckningar gör att man oftast ej tänker på
deras egentliga betydelse, är det dock knappast möjligt att
icke själfständighetssinnet och känslan för personlig
värdighet skall blifva lidande af att ständigt tvingas in i så
krypande uttrycksformer.

I närmaste sammanhang med de demonstrativa och
relativa pronomina stå både begreppsmässigt och etymologiskt i
alla språk partiklarne, särskildt konjunktionerna.

En vanlig klagan af missionärer, hvilka arbetat med
att öfversätta bibeln till förut okända tungomål, gäller
bristen på »småord». I många fall kan denna klagan, såsom
vi ofvan framhållit, vara obefogad och grunda sig endast
på bristande händighet vid begagnandet af språkets
grammatiska tillgångar.

Men just vidkommande konjunktionerna har man en
viss rätt att i förväg antaga, att deras bruk hos ett på
synnerligen låg bildningsgrad stående folk skall vara
mindre utveckladt än hos ett kulturfolk med ett literärt
upppdladt språk.

Satssammanbindningen, periodbyggnaden, är den
sida af grammatiken, om hvilken vi med största skäl kunna
säga, att den står i ett direkt förhållande till folkets
odling. Och att så måste vara, visar sig äfven, om man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free