Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfva det heliga språkets, néfesch och rúach, om
rumänernas súflet (jfr fransmännens souffle »pust»), om vårt eget
ande o. s. v.
Vi behöfva blott göra oss reda för det sätt, på hvilket
orden komma till, för att inse, att man ej just har något
skäl till antagandet, att de skola uttrycka sakens väsen. Det
är ej nationens vise, som för hvarje gång ett föremål skall
benämnas, sammanträda och efter mogen öfverläggning
besluta, huru det skall heta. Det är tvärtom den enskilde,
som ofta under första intryckets omedelbarhet, och med
ingen annan önskan än att på snabbaste vis göra sig
förstådd, bildar orden, i det han stundom halft omedvetet
liksom griper fast i ett namn, det första bästa. Genom den
tilltalade går detta namn sedan vidare och blir efter hand
allmänt vedertaget som ett af språkets gällande ord.
Språkets benämningar äro alltid ensidiga. De äro så
redan därigenom att de alltid uttrycka en mer eller mindre
individuell uppfattning af företeelsen. Men de äro så
också därigenom att de nästan alltid blott se en enda sida
af denna. Bland alla noshörningens egenskaper känner
språket endast en: att han på nosen har ett horn.
Och om åtminstone denna enda egenskap, som språket
uppfattar, alltid vore den djupast karakteristiska och
väsentliga! Men långt därifrån. Språket har nästan till
grundsats upphöjt den klandrade seden att »dömma hunden efter
håren». Det är vid det yttre, det i ögonen fallande, som
språket fäster sig; till sakens inre har det ej tid att tränga.
För meddelandets syften skulle det i en mängd fall ej ens
vara lämpligt att ega namn, som afsåge den undangömda
kärnan mera än det i dagen liggande skalet.
Det finnes ett medel som språket vid nyskapandet af
namn med synnerlig förkärlek tillgriper. Detta medel är
jämförelsen, bilden, metaforen. BoileaU’s yttrande, att man
på mångelsketorget i Paris under en dag finge höra flera
metaforer än man kunde sammanleta ur hela Eneiden, om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
