Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
SLAGORD.
när. Detta ord afser närmast sträfvandet att återbringa ett
förgånget sakernas skick, men ställer på samma gång ett
sådant sträfvande i en ogynnsam dager. Språket vill altså
påtruga oss den oberättigade meningen att i hvarje fall
återupptagandet af något gammalt skulle vara fördömligt.
De för samhällsutvecklingen i så hög grad
bestämmande politiska slagorden sluta sig gärna mer eller
mindre nära till denna klass. Det är en mycket gammal
erfarenhet, att namnet ofta för människorna betyder mer än
saken. Mången fruktar mera att bära ett förhatligt namn
än att begå en vanhederlig handling. Omvändt äflas man
öfveralt att kunna åt sig, sina sträfvanden, sitt parti skaffa
så välljudande benämningar som möjligt. Och när man
lyckats att uppfinna och gifva spridning åt ett dylikt för
ens egna syften partiskt slagord, så har man
otvifvelaktigt däri skaffat sin sak en synnerligen kraftig
bundsförvandt. Om sådana namn, som antyda frihetskänsla,
fosterlandssinne, framåtskridande, eger därför mellan de
politiska partierna en ständig kapplöpning rum. Mången som
ej synnerligen tilltalas af namnet protektionist, torde vida
hällre låta inskrifva sig bland Svenska arbetets vänner,
liksom äfven den lockande första stafvelsen i ordet frihandel
ensam torde hafva varit nog för att draga en och annan
medgörlig frihetsälskare öfver i det motsatta handelspolitiska
lägret.
Svagheten för vackra namn har sitt mest
karakteristiska uttryck i eufemismen. Vi behöfva blott, med
anslutning till det näst föregående, påpeka sådana förskönande
omskrifningar för ordet »röfvare» som fribytare,
frihetsbröder. Äfven den mest fördärfvade bemantlar gärna sina onda
förehafvanden med mildare uttryck, och söker därigenom
muta ej blott andra utan också sig själf. Mången blyges
för att ljuga, som gärna tillåter sig att narras, och stater,
som skulle afsky att inkräkta ett främmande landområde,
hafva intet emot att annektera detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
