Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just i den krets, där lasten yppigast frodas, möta oss
därför de flesta eufemismerna. Tjufspråken utgöras till en
ej ringa del af sådana. Ett tjufspråk kan från denna
synpunkt sägas vara en framför brottets verld uppspänd, blott
till hälften genomskinlig slöja, genom hvilken det ondas
vederstyggliga gestalter för ögat visa sig mindre vidriga
än de äro, om de ej till och med förefalla vackra.
Med förkärlek begagnar sig eufemismen af skämtsamma
uttryck, ty skämtet eger den farliga gåfvan att upplösa
det onda i något blott löjligt och rycker det så på
behändigt sätt liksom utanför sedlighetens domsrätt.
På visst sätt kan man påstå att eufemismen är en
hyllning, som det onda ofrivilligt hembär åt det goda;
sträfvandet att kläda sig i det godas drägt, innehåller tydligen
ett erkännande af dettas högre befogenhet. Men dock är
det visst, att ett samhälle, som vänjer sig att i förskönande
uttryck omtala låga handlingar är på en farlig väg — en
väg som tecknas i den af Kellgren citerade versen:
anständigheten kom — och sederna försvunno.
För den som åt det onda gifver vackra namn, återstår
blott ett steg öfver den gräns där man betecknar det goda
med fula eller löjeväckande uttryck. Vi hänvisa åter till
tjufspråken. Den rättrådige medborgaren, och framför alt
lagens upprätthållas, nämnes här gärna med så förklenande
uttryck som tydligheten kan tillstädja. Och de moraliska
följderna häraf uteblifva ej. Hvem skulle kunna känna sig
skyldig att visa aktning och lydnad för personer och
lagar, mot hvilka själfva språket hånfullt grinar? — Ingen
skatt erlades mera motsträfvigt till drottning Margareta,
än den som bar det kända, smädliga prefixet. Och i våra
gränsorter finner säkert mången ett litet smuggleri mindre
tryckande för samvetet på den grund, att ett lågsinnadt
språkbruk, om det ock ej hos oss som hos judarne
sammanställer »publikaner och syndare», dock åt tulltjänste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
