Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De svenska landformerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET
DE SVENSKA LANDFORMERNA
Vi har nu hört geologien berätta ett och annat om Sverige,
urbergslandet och istidslandet, och dess öden under gångna
tider. Vi ska nu låta morfologien visa oss vad som har
blivit resultatet av den långa geologiska utvecklingen.
Morfologi betyder formlära, och inom geografin användes termen
för att beteckna läran om landformerna. ”Ytbildning”
brukar det heta i läroböckerna. Terräng kan man också säga,
men ordet landformer är mera svenskt och mera uttrycksfullt.
De svenska landformerna har uppstått under en långvarig
samverkan mellan de olika slagen av formbildande krafter.
Stora bergskedjeveckningar har ägt rum. Vulkaniska utbrott
har i äldre tider varit vanliga. Marken har på många ställen
brustit sönder genom sprickbildningar, och genom jordytans
rörelser i vertikal led har det uppstått gravsänkor och
höjd-ryggar. Vittringen har luckrat upp berggrunden. Det rinnande
vattnet har transporterat bort vittringsprodukterna. Floderna
har grävt dalgångar. Vågsvallet har nött på kusterna. Den stora
nedisningen har i många avseenden gett en ny gestalt åt
yt-formerna. De uppbyggande och de nedbrytande krafterna har
ständigt växelverkat med varandra, och ur detta långa samspel
har det nutida Sverige framgått.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
