Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen - Ljunghed och alvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vegetationen
människans vård. Det kunde bli en nationell uppgift att kring
gårdar och villor vidmakthålla de svenska lövängarna i rimlig
utsträckning.
Ljunghed och alvar
I likhet med lövängen är också ljungheden ett växtsamhälle
som beror av den mänskliga kulturen. Ljungheden har för inte
länge sen varit utbredd över stora områden av sydvästra
Sverige. Som exempel må nämnas trakten kring Ljungby i
Småland, Svältorna i Västergötland, Hallandsås, södra Halland,
stora delar av Bohuslän. De stora trädlösa hedarna gör ett
ödsligt men storslaget intryck. I augusti, när ljungen blommar, är
de rödvioletta vidderna utmärkt vackra.
Ljunghedarna anses från början ha varit skogar, som har
blivit utrotade genom oförstånd från människans sida. Skogen har
ibland huggits ner för att användas till skeppsbyggeri och
andra ändamål, eller också har den blivit nedbränd för att
förvandlas till betesmark. I äldre tider gav ljunghedarna ett gott
tillskott till kreaturens bete, särskilt när ljungen var späd. Då
var det vanligt att man med vissa års mellanrum anlade en
"Ijungbrand” för att bli av med de gamla, till foder odugliga
ljungbuskarna och få ny, god ljung i stället. Dessa bränder
vidmakthöll ljungheden. I våra dagar är detta värde inte nog stort
för att motivera ljunghedens existens. Nu blir hedarna trängda
från två håll. Dels planterar man dem till skog, dels plöjer man
upp dem till åker. Ljungheden, som en gång har uppstått genom
människans yxa och eld, blir nu genom människans åtgärder
förvandlad till nyttigare mark. Heden har gjort sin tjänst, den
får försvinna.
Den egendomliga växtligheten på Olands alvar har däremot
föga samband med den mänskliga kulturen. Den betingas av
att den siluriska kalkstenen bildar jämna hällmarker, som
antingen är alldeles nakna eller också betäckta med ett tunt
lager av vittringsjord. Större delen av södra Öland är upptagen
av denna trädlösa, torra slättmark, som på sitt sätt utgör den
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
