Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vegetationen
största märkvärdigheten inom vårt lands natur. Först tycker
man att alvaret präglas av en tröstlös enformighet, men man
finner snart att det bjuder på en ganska stor omväxling. Stora
delar av heden är bevuxna med kort gräs, det är det s. k.
gräsalvaret, som är grönt och vackert på våren och hösten men
som lätt blir brunbränt av sommartorkan. På andra ställen
växer låga snår av tokbuskar, en och ljung, eller också är
marken betäckt av små dvärgbuskar, särskilt backtimjan och den
gulblommiga öländska solvändan. Här och där är hällmarken
genomdragen av meterdjupa sprickor, och i vittringsjorden på
deras botten växer det oaser av stora buskar. Där kalkhällen
går i dagen växer ingenting annat än lavar, mossor,
hälleknopp och gräslök samt lite gräs.
Alvaret är en utmärkt betesmark. Förr gick stora fårhjordar
och betade, men de har efterträtts av hästar och kor. I äldre
tider var alvaret en enda stor allmänning, men nu har man
skiftat det mellan byarna och inhägnat det. Det nutida alvaret
präglas i hög grad av de inhägnande murarna, som består av
flata kalkstenar, vitfläckiga av lavar.
Det öländska alvaret har jämförts med stäppen, med
fjällheden och med den sydeuropeiska klippvegetationen. Det har
stäppens stora fria rymd, dess klara himmel, torra sommar och
hårda vinterstormar men saknar dess vårblommande lökväxter
och har i stället dvärgbuskarna, lavarna och mossorna. Den
skiljer sig från fjällheden genom att äga ett stort antal ettåriga
växter. Man kan gå på alvaret och drömma att man är långt
borta på en asiatisk stäpp eller en lappländsk fjällhed, men
så ser man vid horisonten en grupp träd kring en by, man ser
profilen av en kyrka och en väderkvarn, och denna
kombination förekommer endast på ett ställe i hela världen, på "Ölands
ljusa öken”. Man är stolt över att Sverige hyser denna
egendomliga naturtyp inom sina gränser. De solbrända hällarna,
där Zephyr sjunger sin serenad till Olands solvända, är trots
allt en av de typiskt svenska landskapsbilderna.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
