Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Hemslöjd, hantverk, industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skinnarnas verksamhet fortsatte på det gamla viset till
mitten av 1800-talet. Då uppstod en kris inom yrket.
Industrialismen kom till världen, billiga fabriksvävda tyger kom i
marknaden, folket ville inte längre gå i skinnkläder. I Dalarna
började skogshanteringen locka till sig arbetskraften. Skulle
skinnaryrket gå till historien på samma sätt som liesmidet? Nej, det
var några företagsamma skinnare som på 1880-talet lade om
sin hantering på det sättet, att de inte längre for ut i andra
bygder utan stannade hemma och tillverkade skinnvaror.
Banbrytaren för denna nya hantering var den unge S. P. Persson,
som först köpte skinn som han själv beredde och sydde
pälsar av och vandrade ut till marknaderna och sålde. Sen lät han
andra sköta beredningen och sömnaden och skötte själv
försäljningen. När järnvägen till Malung blev färdig år 1892 öppnades
nya möjligheter för skinnaryrket. Fabriker började uppföras,
och stora garverier anlades. Närmast före det senaste
krigsutbrottet hade skinnindustrin i Malung nått ett
tillverkningsvärde av omkring 10 millioner kronor årligen. Fabrikerna
köper nu skinn inte bara från hela Sverige utan också från
utlandet. Produktionen har för varje år blivit mera mångsidig.
Läder från Grönland i Malung levereras till skofabriker i hela
Norden. Den svenska armén går om vintern klädd i pälsar från
Malung. Motorfolket sätter värde på skinnkläderna från
Malung, liksom den största tillverkningen av svenska handskar
förekommer i Malung. Den sportande ungdomen använder
orienteringsskor och ryggsäckar från Malung, för att nu bara
nämna några exempel. Produktionssättet är en kombination
av fabriksdrift och hemarbete. Det vanliga är att skinnplaggen
skäres till på fabrikerna och sys i hemmen. Om det försvunna
liesmidet, som en gång var en huvudnäring i denna ort, hör
man nu endast talas i de gamlas berättelser, men skinnindustrin
ger välstånd åt hela bygden omkring Malung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
