Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Hemslöjd, hantverk, industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tråddragningen i Gnosjö. Den uppstod på 1600-talet i samband med
järnhanteringens allmänna uppsving i landet. Gnosjöborna
hämtade stångjärn från Nissafors järnbruk, där man bearbetade
tackjärn från Tabergs bergslag. Körväg fanns inte, utan
karlarna fick bära järnet på ryggen den två mil långa vägen.
Stångjärnet smiddes ut till långa smala tenar under en
vattendriven hammare, och drogs sedan genom allt mindre hål i en
trådskiva. Denna skiva satt fast i ett träd, och tråden rullades
upp på en trästock som drogs runt av en hästvandring. När
tråden hade blivit så smal att den lättare kunde hanteras
fortsatte man dragningen ini stugan. På 1700-talet började man
använda vattenkraft för tråddragningen. Det fanns gott om små
bäckar i trakten, och snart uppstod ett tråddrageri vid varje
vattenfall.
Med tiden började folket i Gnosjö att själva tillverka en och
annan artikel av den tråd som de hade dragit. En tidig
produkt var hyskor och hakar, som då användes i stället för
tryckknappar och som tillverkades av kvinnorna och barnen i
hemmen utan andra verktyg än en tång. I en räkenskapsbok från
1866—1868 finner man att 57 familjer hade tillverkat hyskor
och hakar åt en enda försäljare. Gamla gubbar och gummor
gjorde oxmåttkedjor av järn- eller mässingtråd att mäta
oxar och kor med. En flitig gumma kunde göra ett dussin
kedjor om dagen. I början av 1800-talet satte man i gång med en
verksamhet som skulle ge Gnosjö världsrykte, nämligen att
väva duk av järn och mässing. Denna trådduk blev prisbelönad
på världsutställningar och såld till många länder. Under
1860-talet, krinolinens tidevarv, vävdes många tusen alnar krinolin
i Gnosjö. Omkring 1880 uppfanns en penningpung som blev
kallad smålandspungen. Den bestod av en dubbel mässingsbåge
och en fårskinnspung. Inom kort hade det i Gnosjö uppstått ett
dussin fabriker, som tillverkade smålandspungar. En av dem
gjorde 10 000 dussin om året. Pungen blev en god exportvara.
Det fanns inte en fiskare i Lofoten som inte hade en
smålandspung. Men dagen kom då dessa pungar började anses som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
