Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Trafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trafik
skulle få tillräcklig trafik. Man strävade särskilt efter att lägga
järnvägarna så att trafiken skulle strömma till dem från båda
sidorna. Därför undvek man helst att låta en järnväg gå
utefter ett vatten. Att det kunde bli en olägenhet för en stad att
ligga vid en bibana förstod man ännu inte. Det stora
misstaget med norrlandsbanans sträckning gottgjordes först genom
byggandet av östkustbanan Gävle—Härnösand, färdig 1927.
Vårt sista stora järnvägsbygge var Inlandsbanan, omskriven
och omdiskuterad i årtionden och föremål för de mest skiftande
bedömningar. Den gamla kanalromantiken hade fått en
efterträdare i en järnvägsromantik, som drömde om ny odling och
nya bygder i de norrländska ödemarkerna. När banan äntligen
blev färdig år 1937 och man hade fått den direkta förbindelsen
Kristinehamn—Mora—Östersund—Gällivare, hade dessa
förhoppningar nog till stor del fördunstat. Man har emellertid ökat
Inlandsbanans värde genom ett antal tvärbanor i de
norrländska älvdalarna och genom nybyggda landsvägar till
stationerna. Den sydligaste delen av Inlandsbanan, från
Kristinehamn till Vansbro, är en direkt efterträdare till de gamla
värmländska sjöbanorna, och man kan alltså säga att denna
långa trafikled förenar det äldsta och det nyaste inom det
svenska järnvägsbyggandet.
Om det i våra dagar gällde att planera ett svenskt
järnvägsnät skulle det nog komma att här och där se ut på ett
annat sätt. Vi skulle inte vara så rädda för att låta järnvägen
följa en kust. Vi skulle vara angelägnare om att låta
järnvägarna gå genom så många städer som möjligt. Vi skulle, med
andra ord, ta det gamla svenska landsvägsnätet till förebild.
Det hade varit bättre om våra svenska järnvägsbyggare hade
låtit järnbanorna följa de gamla landsvägarna, ty det låg mera
geografisk logik i dem än i de nya spekulationerna över
stambanornas sträckning.
Nu är det som det är. Vi får dras med en lång rad
irrationellt placerade järnvägsknutar, såsom Tillberga utanför
Västerås, Kil utanför Karlstad, Alvesta utanför Växjö, Moholm
utanför Mariestad, för att inte tala om alla knutpunkterna på
40 Furuskog
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
