Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hemma hos herr Harrison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det rör — den där
Harrison, sade hon beslutsamt. — Det rör —
Jerseykon.
— Kors i alla dar, utbrast herr Harrison ängsligt, har hon
nu gått upp i min havre igen? Seså, seså — det är väl inte så
farligt, om hon har råkat till att göra det . . . Jag — jag var
litet väl häftig i går, det får jag erkänna ... Det gör ingenting,
om hon har gjort det.
— Ack, om det bara vore det, suckade Anne. — Men det
är tio gånger värre. Jag tror inte. —
— Kors i alla dar — hon har väl aldrig gått upp i mitt
vetefält?
— Nej, nej — inte vetet . . . Men —
— Då är det kålen! Hon har ätit upp mina rara kålhuven,
som jag hela tiden ämnat ha med på utställningen! En så’n en!
— Det är inte kålen, herr Harrison. Jag ska berätta allt-
samman för er — det är därför jag har kommit hit — men var
snäll och inte avbryt mig! Då blir jag så nervös. Låt mig få
berätta vad jag har att säga och tig, tills jag är färdig — se’n
kommer ni allt att ta er skada igen, gissar jag, slöt Anne, dock
endast i tankarna.
— Nu ska jag barahöra på, sade herr Harrison, och han
höll verkligen ord. Men Ingefära ansåg sig ej bunden av något
tystnadslöfte, utan föll oupphörligt in med sitt »näbbgädda!» tills
Anne kände sig helt förvirrad och olycklig.
— Jag stängde i går in vår Jerseyko i kätten, där vi bruka
mjölka. I morse for jag till Carmody, och när jag åkte tillbaka,
såg jag en ljusbrun ko inne i er havre. Diana och jag motade
bort henne, och ni kan inte föreställa er, så’nt arbete det var . . .
Jag var så förskräckligt trött och uppgiven och våt och förargad
— och så kom i samma stund herr Shearer åkande och erbjöd
sig att köpa kon. Jag sålde den på fläcken åt honom för tjugo
dollars. Det var orätt av mig. Jag borde förstås ha väntat och
rådfört mig med Marilla. Men jag är så fasligt fallen för att för-
hasta mig — det veta alla,som känna mig . . . Herr Shearer tog
kon med sig genast för att lastahenne på kvällståget.
— Näbbgädda! sade Ingefära i djupt föraktfull ton.
Då reste sig herr Harrison, och med en min, som skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
