Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hemma hos herr Harrison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemma hos herr Harrison.
jagat skräck i varje fågel utom en papegoja, bar han Ingefäras
bur in i nästa rum och stängde dörren. Ingefära tjöt, gnisslade
och svor och uppförde sig på ett sätt, som fullkomligt motsvarade
hennes rykte. Men när hon fann, att hon var ensam, försjönk
hon i trumpen tystnad.
— Ursäkta mig och fortsätt, sade herr Harrison och satte
sig åter ned. Min bror sjömannen kunde aldrig lära den få-
geln att uppföra sig som folk.
— Jag åkte hem, och när vi druckit te, gick jag ut i kätten.
Herr Harrison — Anne lutade sig framåt och knäppte på sitt
forna barnsliga sätt ihop händerna, medan hennes stora grå ögon
bönfallande blickade in i herr Harrisons förlägna ansikte — min
egen ko stod kvar i kätten. Det var er ko, som jag hade sålt åt
kreaturshandlaren.
- Kors i alla dar! utbrast herr Harrison, ytterst förbluffad
över denna oförutsedda utgång. - Det var då en högst besyn-
nerlig händelse!
— Åh, det ligger alls ingenting besynnerligt i att jag ställer
till tråkigheter för mig själv och andra människor, sade Anne un-
dergivet. — Det är jag känd för. Man kunde väl tycka, att jag
borde ha vuxit ifran det vid det här laget — jag fyller sjutton år
nästa mars — men tro aldrig det! . . . Herr Harrison, är det för-
mätet att hoppas, att ni förlåter mig? Jag fruktar, att det inte
längre går att skaffa tillbaka er ko, men här har ni åtminstone
pengarna för henne — eller också kan ni få min i stället, om ni
hellre vill det. Det är en mycket präktig ko. Och jag kan inte
uttrycka med ord, hur ledsen jag är över det alltihop.
— Seså, lilla fröken, det tala vi inte mera om, sade herr
Harrison vänligt. — Det spelar ingen roll — rakt ingen . . . När
olyckan är framme, så — Också jag förhastar mig rätt ofta —
gör och säger vad jag sedan ångrar. Men det rår jag inte för,
och människor få ta mig sådan jag är . . . Ja, jag säger bara det,
hade det kotrollet varit uppe i min utställningskål . . . Men hon
var ju inte det, så det är ingen skada skedd. Ja, tack, får jag ta
er ko i stället, eftersom ni ändå tycks vilja göra er av med henne.
— Tack, snälla herr Harrison! Jag är så glad ni inte är
ond. Jag var så rädd för att ni skulle bli det.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
