Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. På besök hos familjerna - VII. Pliktens väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pliktens väg.
säga om den, svarade Anne uppmuntrande. - Småbarn ge en
alltid fullt upp med samtalsämne.
Men ungen var söt, och herr White kände, att han fick full
valuta för sina fem dollar i flickornas uppriktiga förtjusning över
den rare och knubbige lille nykomlingen. Men detta blev både
första, sista och enda gången, som Lorenzo White tecknade något
bidrag på en lista.
Hur trött Anne än var, gjorde hon dock denna afton ännu
en sista kraftansträngning för det allmänna bästa. Hon sprang
tvärs över fälten för att göra sin uppvaktning hos herr Harrison,
vilken som vanligt satt och rökte sin lilla kvällspipa på verandan
med Ingefära bredvid sig. Noga taget bodde han ju vid Car-
modyvägen, men Jane och Gertie, som endast kände honom ryk-
tesvis och fått en liten smula fördom mot honom, hade tiggt och
bett, att Anne skulle »pungslå> honom.
Men herr Harrison svarade ett bleklagt nej till alla böner
om bidrag, och Annes små finter förblevo denna gång vartmäktiga.
— Men jag trodde herr Harrison gillade vår förening, sade
hon i klagande ton.
— Det gör jag också — ja för all del — men inte öppnat-
jag på portemonixen för det, kära Anne.
— Ännu några fler av den sortens erfarenheter, som jag fått
röna i dag, skulle göra mig precis lika bitter mot människosläktet
som fröken Eliza Andrews är, sade Anne till sin bild i spegeln,
när hon på kvällen klädde av sig uppe på sitt gavelrum.
VII.
Pliktens väg.
Anne satt en mild oktoberkväll tillbakalutad i sin stol och
suckade. Framför sig hade hon ett bord, betäckt med läseböcker
och skrivövningar, men de tättskrivna pappersarken framför henne
hade tydligen ingenting att göra med vare sig hennes egna stu-
dier eller skolarbetet.
— Hur är det fatt nu då? frågade Gilbert, som stannat i
den öppna köksdörren just lagom för att höra sucken.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
