Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Pliktens väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pliktens väg.
Anne rodnade och sköt undan pappersarken bakom en hög
med uppsatsböcker från skolan.
— Åh, inte är det någonting så förfärligt, just ... Jag
bara sitter och ska försöka skriva ned mina tankar, som professor
Hamilton rådde mig till, men jag får dem rakt inte som jag vill. ..
De bli så tunga och dumma, så fort jag fått dem nedskrivna på
vitt papper med svart bläck. Så’nt där, som far genom ens hu-
vud — det är precis som skuggor, man kan inte ta fatt dem och
fånga dem, så spelande och flyktiga äro de . . . Men kanske jag
en vacker dag lär mig hemligheten, om jag är ihärdig. Jag har
för resten inte många lediga stunder. När jag har slutat med att
rätta alla stavövningar och diktamensskrivningar, är jag sällan hå-
gad att skriva någonting för egen del.
— Du sköter dig utmärkt i skolan, Anne. Alla barnen tycka
om dig, sade Gilbert och satte sig ned på stentrappan.
— Nej, inte alla, Anthony Pye gör det inte och kommer
heller aldrig att göra det. Vad värre är, han har ingen respekt
för mig — nej du, det har han inte. Han helt enkelt missaktar
mig, och jag skäms inte för att berätta för dig, att det grämer
mig förskräckligt . . . Han är inte så värst stygg, nej bevars —
han är bara odygdig, men inte värre än många av de andra. Han
är sällan olydig mot mig, men han lyder mig med en hånfullt
nedlåtande min, som om han ville säga: »inbilla dig ingenting,
därför att jag nu händelsevis gör som du säger» — och det har
en dålig inverkan på de andra barnen. Jag har försökt alla möj-
liga sätt att vinna honom, men nu fruktar jag, att det aldrig kom-
mer att gå. Jag skulle i alla fall bra gärna vilja det, för han är
en pigg och trevlig liten pojke, fastän han heter Pye, och jag
kunde nog tycka om honom, bara han ville låta mig göra det.
— Förmodligen är det bara följden av vad han får höra
hemma.
— Ne-ej bevars. Anthony är en oberoende liten karl och
bildar sig själv sina åsikter. Han har hittills alltid haft manliga
lärare och säger, att flickor duger inte. Vi få nu se, vad tålamod
och vänlighet kunna uträtta. Jag tycker om att övervinna svårig-
heter, och undervisning intresserar mig verkligen riktigt mycket.
Och Paul Irving håller mig skadeslös för allt vad jag kan sakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
