Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. En dag med otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag med otur.
— M . . . men s . . . ss . . snälla fröken, de’ . . . de’ .. de’.. .
d’ä . . . stammade Joe i full förtvivlan.
— Ämnar Joseph lyda eller inte? Jag bara frågar, sade Anne.
Även en morskare pojke än Joe Sloane skulle ha skrämts av
denna ton och av den olycksbådande glansen i lärarinnans ögon.
Detta var en ny Anne, som ingen av hennes lärjungar någonsin
sett förut.
Joe kastade en ångestfull blick på Saint Clair, gick fram till
kaminen, öppnade den stora, fyrkantiga luckan och kastade in det
blå- och vitrandiga paketet, innan Saint Clair, som störtat upp,
hann yttra ett ord. Sedan flyttade han sig undan — just i la-
gom tid.
Under några ögonblick visste de förfärade lärjungarna i Avon-
leas skola ej huruvida det var en jordbävning eller ett vulkaniskt
utbrott, som inträffat. Paketet med det oskyldiga utseendet, vilket
Anne alltför obetänksamt antagit innehålla fru Hirams knäckar,
omslöt i stället en utvald sortering av raketer, smällare och eld-
hjul. Herr Warren Sloane hade skickat efter dem från staden
dagen förut med Saint Clair Donnells pappa, och det vai hans
mening att med fyrverkeriet fira sin födelsedag. Raketerna brunno
nu av en smula i förtid med dunder och brak, och eldhjulen, som
foro ut genom den öppna luckan, snurrade fräsande och spi li-
tande omkring i rummet.
Anne sjönk ned på sin stol, blek av skräck, och alla flickorna
räddade sig skrikande upp i sina pulpeter. Joe Sloane blev stå-
ende som fastspikad vid golvet mitt i den allmänna uppståndelsen,
och Saint Clair, som flytt ut i förstugan, skrattade så att han lag
dubbel. Prillie Rogerson fick dåndimpen, och Annetta Bell började
gasta och tjuta som om hon tappat hela sitt lilla vett.
Det tycktes dröja en god stund, ehuru det i sjalva verket
endast var ett par minuter, innan det sista eldhjulet svaitnade och
lade sig till ro . . . Anne återvann snart besinningen och sprang
för att öppna dörrar och fönster och släppa ut all den illaluktande
rök, som fyllde rummet. Därefter hjälpte hon flickorna med att
bära ut den sanslösa Prillie i förstugan, där Baibaia, besjälad av
en livlig önskan att visa sig nyttig, hällde en hink till hälften fru-
set vatten över Prillies ansikte och axlar, innan någon hann hindra det.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
