Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Sommarlovet börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit, för farmor har låst lådan i bokskåpet med nyckel, och
det gör hon aldrig annars. Och när jag frågade, varför hon gjorde
det, såg hon bara hemlighetsfull ut, och sa’ att små pojkar ska
inte vara så nyfikna . . .
Det är vådligt spännande att fira födelsedag, tycker inte frö-
ken det? Jag fyller elva år. Det ser jag inte ut för, eller hur?
Farmor säger, att jag är så liten för min ålder, och det är bara
därför att jag inte äter nog med gröt. Jag äter allt vad jag orkar,
men farmor lägger upp så fasligt stora portioner — se farmor, hon
är aldrig snål, hon . . . Alltse’n fröken och jag gingo hem den
där söndagen från söndagsskolan och talte om att bedja — fröken
sa’, att vi skulle be, så ofta vi råkade i nå’n svårighet — så har
jag varenda kväll bett att Gud skulle hjälpa mig, så att jag rår med
att äta upp varenda smula gröt på morgonen . . . Men det vill
ändå inte gå . . . Farmor säger, att pappa föddes upp med gröt,
och det var nog väldigt nyttigt för honom, för fröken skulle se,
så breda axlar han har . . . Men ibland så tänker jag, slöt Paul
med en suck och en tankfull min, att gröten rakt kommer att ta
döden på mig . . .
Anne drog på munnen, eftersom Paul såg åt andra hållet.
Hela Avonlea visste, att gamla fru Irving fostrade upp sin sonson
enligt den gamla goda tidens åsikter — både i fråga om diet
och moral.
— Så illa ska vi, väl inte tro att det går dig, sade hon mun-
tert. — Nå, hur står det till med dina klippmänniskor? Fortsätter
den äldste tvillingen med att uppföra sig skickligt och snällt?
— Det är han allt tvungen till, sade Paul med stort efter-
tryck. — Han vet, att jag inte vill vara med honom, om han
inte gör det. Egentligen tror jag, att han är riktigt full av
elakhet . . .
— Och har Norah fått reda på Den gyllene damen ännu?
— Nej, men jag tror hon har sina misstankar. Jag är nästan
säker på, att hon spionerade på mig förra gången jag gick till
grottan. Jag bryr mig inte om, om hon får reda på henne —
det är bara för hennes egen skull jag inte vill att hon ska göra
det, så att inte hennes känslor éka såras . . . Men om hon prompt
vill ha sina känslor sårade, så kan ingen hjälpa det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
