Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Sommarlovet börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarlovet börjar.
— Om jag ginge ned till stranden någon kväll med dig,
tror du då, att också jag kunde se dina klippmänniskor?
Paul skakade allvarligt på huvudet.
— Nej, det tror jag inte — jag är nog den enda, som kan
se dem. Men fröken skulle kunna se egna klippmänniskor. Frö-
ken är av den sorten, som kan ... Vi ä’ bägge två sådana . . .
Fröken förstår, tilläde han och kramade förtroligt hennes hand. —
Är det inte förtjusande roligt att vara sådan, fröken?
— Jo då! sade Anne, och ett par grå, strålande ögon sågo
ned i ett par blå lika strålande. Både Anne och Paul visste, vilka
fagra vidder fantasien öppnar, och båda kände vägen till dessa
lyckliga nejder. Där blomma glädjens aldrig vissnande rosor i
dalar och vid porlande bäckar, inga skyar förmörka den soliga him-
len, klara klockor låta sin klang ljuda, och besläktade själar finnas
där fullt upp utav . . . Kunskapen om det landets läge — »öster
om solen och väster om månen» — är oskattbar och kan icke kö-
pas för pengar på någon handelsplats. Den måste vara goda fe-
érs skänk, och åren kunna varken försvaga den eller taga bort den.
Det är bättre att äga den och bo i en vindskupa än att härska
i ett palats och vara utan den. .
Avonleas kyrkogård var samma gräsövervuxna och ensliga
plats som den alltid varit. Men Samhällsförbättrarna hade sin upp-
märksamhet riktad därpå, och Priscilla Grant hade läst en uppsats
om kyrkogårdars skötsel och vård, för vars innehåll hon redogjort
på föreningens senaste sammankomst. Någon gång i framtiden
ämnade A. U. S. ersätta det mosslupna och fallfärdiga gamla trä-
staketet med en prydlig inhägnad av trästolpar och järntråd; grä-
set skulle slås och de lutande gravvårdarna resas upp.
Anne lade på Matthews grav de blommor, som hon haft med
sig till den, och sedan gick hon bort till den lilla av popplar skug-
gade vrå, där Hester Gray slumrade. Alltsedan utfärden på Annes
»valfria» födelsedag hade hon brukat lägga blommor på Hesters
grav, när hon besökte Matthews. Kvällen förut hade hon företagit
en vallfärd bort till den lilla förvildade trädgården i skogen och
hämtat därifrån några av Hesters egna vita rosor.
— Jag tänkte du skulle tycka bättre om dem än om några
andra, söta du, viskade hon sakta.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
