Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Sommarlovet börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarlovet börjar.
Anne satt ännu kvar, då en skugga föll över gräset, och
när hon såg upp, varseblev hon fru Allan. De gingo hem till-
samman.
Fru Allans ansikte var ej längre så ungt och flickaktigt som
för fem år sedan, då Avonleas pastor fört hem sin unga brud.
Det hade förlorat en smula av sin första blomstring och sin ung-
domliga rundning, och det fanns fina, tåliga linjer kring ögonen och
munnen. En liten grav just på denna kyrkogård förklarade till-
komsten av några bland dessa: andra, nya, hade ristats för icke
länge sedan under den lille sonens sjukdom, som dock nu lyckli-
gen var överstånden. Men fru Allans gropar i kinderna trädde
fram lika muntert och oväntat som förr, när hon skrattade, och
vad hennes ansikte i någon mån förlorat av ungdomlig skönhet
hade mer än ersatts i ökad ömhet och styrka.
— Du gläder dig väl mycket åt sommarlovet, Anne, sade
hon, när de lämnade kyrkogården.
Anne nickade.
— Ja-a då! . . . Jag skulle vilja suga på ordet alldeles som
en karamell. Som-mar-lov!
— Jag hoppas du måtte få mycket roligt, Anne. Du har
arbetat så strävsamt hela det här året, och ditt arbete har burit
vackra frukter.
— Ack, jag vet just inte det . . . Jag har misslyckats i rätt
mycket. Jag har inte uträttat, vad jag ämnade uträtta, när jag
började undervisa i höstas . . . Inte har jag nått det ideal, som
jag satt upp för mig.
— Det gör ingen människa, sade fru Allan med en suck. —
Men det orätta är att sätta målet lågt från början — uppåt måste
vi sträva. Ideal måste vi ha, och dem få vi försöka uppnå; även
om vi aldrig helt och hållet lyckas. Livet skulle vara torftigt utan
dem. Med dem är det rikt och storslaget. Håll fast vid dina
ideal, Anne!
— Jag skall försöka. Men mina åsikter har jag allt måst
pruta på, sade Anne och småskrattade. — Jag hade den finaste
samling principer ni någonsin kan tänka er, när jag började som
skolmamsell, och ha de kanske inte allihop visat sig obrukbara i
ett eller annat avseende?
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
