Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett kapitel, vari mycket händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kapitel, vari mycket händer.
— Måtte jag nu bara bli i stånd att säga någonting då och då
och inte bara sitta stum som en träbock, sade Diana oroligt. -
Alla fru Morgans hjältinnor uttrycka sig så vackert . . . Men jag
är rädd att jag kommer att bli så dum och bara få tunghäfta . . .
Och måtte inte orden slå volt för mig! En gång så skulle jag säga:
det var vådligt komiskt! — och sa sa’ jag i stället komikst! . . .
Om någonting sådant hände mig i fru Morgans närvaro, tror jag,
att jag skulle dö av blygsel. Det vore lika rysligt som att ingen-
ting ha att säga.
— Jag känner mig orolig för rätt många saker, sade Anne,
men inte behöver jag just vara rädd för att jag inte ska kunna
prata.
Anne hade rätt - några farhågor i denna riktning behövde
hon verkligen icke hysa.
Hon skylde sin musslinselegans med ett stort förkläde och
gick ned för att se till soppan. Marilla hade klätt sig själv och
tvillingarna och såg mera upphettad och nervös ut än någon trott
vara möjligt.
Klockan halv ett infunno sig herrskapet Allan och fröken
Stacy. Allting tycktes arta sig utmärkt, men Anne började få en
känning av oro. Nog var det på högsta tiden, att Priscilla och
fru Morgan anlände! . . . Hon företog ofta små vandringar till
grinden och spejade lika ängsligt nedåt vägen som någonsin hen-
nes namne i Riddar Blåskägg höll utkik uppifrån tornet.
— Tänk om de inte skulle komma? sade hon med gråten
i halsen.
— O, så du säger! Det skulle vara för rysligt, sade Diana,
som emellertid även hon började få sina aningar.
— Anne, sade Marilla, som kom ut från förmaket, fröken
Stacy ville gärna se fröken Barrys fat med tårpiIsmönstret.
Anne skyndade till matsalsskåpet för att hämta fatet. Hon
hade, som hon lovat fru Lynde, skrivit till fröken Barry i Char-
lottetown och begärt att få låna det. Fröken Barry var, som vi
veta, en gammal god vän till Anne, och hon skickade genast
fatet tillika med ett brev, vari hon bad Anne vara mycker rädd
om det, eftersom hon hade betalat tjugo dollars för det. Fatet
hade uppfyllt sitt ändamål på skyddsföreningens basar och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
