Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. När man minst väntar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åhörarna tyckte, att de lyssnade till någon av personligheterna i
hennes intressanta och spirituella böcker.
Men all denna sprakande kvickhet dolde i sig en mäktig under-
ström av sann och kvinnlig medkänsla, en hjärtats godhet, som
vann tillgivenhet med samma lätthet, som hennes lätta och lekande
konversationsförmåga förvärvade sig beundran. Det var heller icke
hon, som uteslutande skötte om samtalet. Hon förstod att även
draga med de andra och förmå dem att tala lika osökt och natur-
ligt som hon själv, och både Anne och Diana funno, att det ej
var det minsta svårt att språka med henne.
Fru Pendexter talade ej mycket; hon endast log med sina
älskliga ögon och läppar och åt kyckling och fruktkaka med sådant
utsökt behag, att de som sågo henne fingo intrycket av, att hon
frukosterade på ambrosia och honungsdagg. Anne anmärkte seder-
mera till Diana, att en person, så förtjusande vacker som fru Pen-
dexter behövde inte tala — för henne var det nog att barä se ut.. .
Efter den tidiga middagen vandrade de alla framåt De älskan-
des stråt och Violernas dal och Björkstigen och sedan tillbaka ge-
nom Spökskogen till Skogsnymfens källa, där de satte sig ned och
pratade under den förtjusande sista halva timmen. Fru Morgan
ville veta, av vilken anledning Spökskogen fått sitt namn, och hon
skrattade tills hon grät, när hon hörde historien jämte Annes dra-
matiska skildring av en viss minnesvärd vandring genom skogen
i den hemska skymningstimman ...
_ ja.a _ det här har då varit en fest både för själen och
kroppen, eller vad tycker du? sade Anne, när hennes gäster hade
gått och hon och Diana åter voro ensamma. - Jag vet inte, vil-
ketdera som roade mig mest — att höra på fru Morgan eller se
på fru Pendexter. Och jag tror nästan vi hade trevligare, an om
vi på förhand vetat, att de skulle komma, och tröttat ut oss med
en massa tillrustningar ... Gud ske lov att färgen gick av mm
näsa ... Du stannar väl och äter kväll hos mig, Diana, sa fa vi
prata mera om alltsamman.
- Priscilla har sagt, att fru Pendexters mans syster ar gift
med en engelsk earl ... Och ändå tog hon om av plommon-
kompotten, det såg jag, sade Diana, som om dessa bada fakta
omöjligen låtit sig förena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
