Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. När man minst väntar det - XXI. Lilla fröken Lavendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla fröken Lavendel.
— Jag tror inte, att själva den engelske earlen skulle ha ryn-
kat på sin aristokratiska näsa åt Marillas plommonkompott, sade
Anne stolt.
När Anne för den hemvändande Marilla redogjorde för da-
gens händelser, omnämnde hon ej det missöde, som drabbat hen-
nes egen näsa. Men hon tog flaskan med fräkentinkturen och
hällde ut den genom fönstret.
—. Jag bryr mig aldrig om att bråka med några skönhets-
medel mera, sade hon med dyster beslutsamhet. — De kunna duga
för pedantiska ordningsmänniskor, men den, som liksom jag tyc-
kes dömd att begå det ena rysansvärda misstaget efter det andra —
den ska inte fresta försynen . . .
XXI.
Lilla fröken Lavendel.
Skolan tog sin början, och Anne återvände till arbetet, med
något färre »principer,» men betydligt mera erfarenhet. Hon hade
flera nya elever, sex och sju år gamla, som med runda och för-
vånade ögon nätt och jämt vågade en titt in i undrens värld.
Bland dem voro Davy och Dora.
Davy hade fått sin plats bredvid Milty Boulter, som gått i
skolan i ett helt år och följaktligen satt inne med mycken visdom.
Doras granne på bänken var Mirabel Cotton, som var tio år gam-
mal och sålunda i Doras ögon en av de »stora flickorna.»
— Det är väldigt livat i skolan, sade Davy till Marilla, när
han kom hem den första eftermiddagen. — Du sa’ jag skulle
komma att tycka det var svårt att sitta stilla, och det var det också
– jag har märkt, att vad du säger, för det mesta är sant — men
man kan alltid sparka med benen under pulpeten, och det lättar
rätt mycket . . . Det är förfärligt roligt att ha så många pojkar
att leka med. Jag sitter hos Milty Boulter, och han ä’ hygglig.
Han är längre än jag, men jag är tjockare. Milty ritade av Anne
på sin griffeltavla, men han gjorde henne så fasligt ful, att jag sa’
åt honom, att om han ritade av Anne på det sättet, skulle jag klå
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
