Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla fröken Lavendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla fröken Lavendel.
kommen solstråle lekte. Allting var så stilla och tycktes ligga
oändligt fjärran från världen och dess bullrande liv.
— Jag tycker det är som om vi ginge genom en förtrollad
skog, sade Anne med dämpad röst. Tror du, att vi någonsin
hitta tillbaka till den riktiga världen, Anne? Rätt vad det är,
komma vi fram till ett slott med en sovande prinsessa uti.
Vid nästa krökning av vägen varsnade de — väl icke ett
slott, men en liten stuga, nästan lika överraskande som ett slott
skulle ha varit i dessa nejder, där den ena tämligen tråkiga trä-
villan i sina stora drag helt slaviskt liknade den andra, alldeles
som om byggmästaren ej haft mer än en enda modell att gå efter.
Anne tvärstannade förtjust, och Diana utbrast:
— Ack, nu vet jag var vi äro. Det här är det lilla sten-
huset, där fröken Lavendel Lewis bor — Ekostugan tror jag hon
kallar det. Jag har ofta hört talas om det, men ännu aldrig sett
det. Är det inte en romantisk plats?
— Det är den sötaste, mest bedårande plats jag någonsin
sett eller kunnat tänka mig, sade Anne helt hänförd. — Det ser
ut som en bit av en sagbok eller en dröm.
Huset var en låg byggnad, uppförd av ohuggna block av
traktens röda sandsten, med ett litet spetsigt tak, ur vilket fram-
tittade två vindskupsfönster, försedda med små lustiga »huvor»
eller skyddstak av trä, och två höga skorstenar. Hela huset var
övervuxet med en yvig mantel av klängande murgröna, som lätt
funnit fäste i stenmurens springor och av höstens frostnätter
färgats i de härligaste bronsgula och vinröda skiftningar.
Framför huset låg en avlång trädgård, till vilken ledde en
grind. Den utbredde sig framför husets ena långsida; på de tre
andra sidorna omslöts det av en gammal stenmur, så övervuxen
med mossa och gräs och ormbunkar, att den liknade en hög,
grönskande vall. Till höger och vänster utbredde de höga, mörka
granarna sina palmliknande grenar däröver, men nedanför huset
låg en liten äng, där en efterskörd av klöver frodades, och den
sluttade ’ned mot Graftonåns blåskimrande bukter. Ingen annan
byggnad, ingen annan glänta i skogen var synlig — intet utom
höjder och dalar betäckta med de unga tallarnas nu något dunk-
lare grönska.
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
