Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla fröken Lavendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla fröken Lavendel.
— Jag undrar, vad för slags människa fröken Lewis är, sade
Diana, när de öppnade trädgårdsgrinden. —•„ Folk påstår att hon
ska vara så egen . . .
— Då är hon säkert intressant, avgjorde Anne. — Det
åtminstone äro alltid egna människor, hurudana de nu må vara
för resten ... Sa’ jag dig inte, att vi skulle komma till ett för-
trollat slott? Jag visste nog, att älvorna inte för inte spunnit
sin tråd över den där stigen . . .
— Men fröken Lavendel Lewis är då knappast en förtrollad
prinsessa, skrattade Diana. — Hon är en gammal mamsell —
fyrtiofem år och alldeles grå, har jag hört.
— Just det är en del av hennes förtrollning, förstår du,
viskade Anne. — Till sinnet är hon ännu ung och vacker —
och visste vi bara, hur förtrollningen skulle lösas, skulle hon stiga
fram fager och strålande som förr . . . Men det veta vi inte —
det är alltid bara prinsen, som vet det — och fröken Lavendels
prins har ännu inte kommit. — Tänk, om han råkat ut för någon
olycka — fast det är då emot alla regler i sagorna . . .
— Jag fruktar han kom för länge sedan och drog sin väg
igen,sade Diana. — Folk pastar, att hon var föi lovad med Ste-
phan Irving - Pauls far —när de båda voro unga. Men det
kom en fnurra på tråden, och de skildes åt.
— Tst! varnade Anne. — Dörren står öppen.
Flickorna stannade på förstugukvisten under murgrönans
rankor och knackade på den öppna dörren. Steg kommo tassande
inifrån, och en ganska egendomlig uppenbarelse blev synlig -
en omkring fjorton års flicka med fräknigt ansikte, trubbig näsa
och enmun så bred att den bokstavligen tycktes räcka från öra
till öra. De båda långa ljusa hårflätorna voro ombundna med
två ofantliga blåa bandrosetter.
— Är fröken Lewis hemma? fragade Diana.
•— Ja-a då, fröken. Stig in, fröken - den här vägen, frö-
ken - och sitt ned, fröken! Jag ska säga till min fröken, att
fröken är här. Hon är ovanpå, fröken.
Därmed snodde den lilla »husan» i väg, och flickorna, som
åter voro ensamma, sågo sig omkring med förtjusta blickar.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
