Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Där vägen kröker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vägen kröker.
rätt tungt på mig — tanken på att du offrade alltsamman för
min skull.
— O, Marilla, aldrig har jag ångrat ett ögonblick, att jäg
stannade hemma! Jag har varit så lycklig . . . De här senaste två
åren ha ju varit härliga.
— Ja bevars, jag vet nog, att du trivts ganska bra här
hemma . . . Men det är nu egentligen inte det, frågan gäller. Du
borde fortsätta med din utbildning. Du har sparat så pass, att
du kan reda dig ett år i Redmond, och pengarna, som kreaturen
inbragte, räcka för ett år till . . . Och så kunde du kanske för-
värva dig ett stipendium eller något annat i den vägen . . .
— Ja, men jag kan inte fara, Marilla. Dina ögon äro för-
stås bättre, men jag kan inte Jämna dig ensam med tvillingarna.
De behöva så mycken eftersyn.
— Jag kommer inte att bli ensam med dem. Det är just
det, jag ville tala med dig om. Jag hade ett långt samtal med
Rachel i afton. Anne, hon har stora bekymmer att dras med . . .
Hon får det ganska fattigt. Det tycks som om de intecknade
gården för åtta år sedan för att ge yngsta pojken ett gott handtag,
när han for västerut, och sedan ha de aldrig varit i stånd att
betala just mera än räntan på lånet. Så har naturligtvis Thomas’
sjukdom kostat en hel del, både på ett och annat sätt. Gården
måste säljas, och Rachel tror, att se’n skulderna ä’ betalta, bla-
det just ingenting över. Hon säger, att hon måste flytta till
Eliza och att hon sörjer så hon kan gå åt, när hon tänker på att
lämna Avonlea. En kvinna vid hennes ålder skaffar sig inte så
lätt nya vänner och nya intressen. Och, Anne, när hon satt och
talade om detta, så kom jag på dentanken, att jag skulle kunna
be henne komma och bo här hos mig, men jag tyckte, att jag
först borde resonnera litet med dig, innan jag sade någonting till
henne. Om jag hade Rachel boende här hos mig, så kunde du
fara till högskolan. Nå, vad tycker du?
— Jag känner det — alldeles som om — någon hade räckt
mig — månen — och jag inte riktigt visste — vad jag skulle
göra med den, sade Anne, alldeles vimmelkantig. — Men vad det
angår att föreslå fru Lynde att flytta hit, så får du bestämma det,
Marilla. Tror du — är du säker på — att du skulle trivas med
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
