Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Där vägen kröker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vägen kröker.
vara gräsligt tjock. Om det nu möjligen kan stå en smula poesi
kring en mager gammal mamsell, så kan det då rakt inte göra det
kring en tjock ... Kan du tänka dig, Nelson Atkins friade till
Ruby Gillis för tre veckor sedan. Ruby har berättat det alltihop
för mig. Hon sa’, att aldrig i världen ämnar hon ta honom, för
den som gifter sig med honom, får flytta samman med hans gamla
föräldrar, men Ruby sa’, att hans frieri var till den grad högstämt
och vackert, att hon alldeles höll på att trilla baklänges . . . Men
hon ville inte förhasta sig, utan så bad hon om en veckas betän-
ketid. Och två dar senare var hon på ett syföreningsmöte hemma
hos hans mamma, och där på förmaksbordet låg en bok, som hette
»Rådgivare i livets viktigare frågor.» Och där fanns ett kapitel,
som hette »Frieri och äktenskap,» och kan du tänka dig — Ruby
sa’, hon kunde inte beskriva sina känslor, när hon där, ord för ord,
hittade just det frieri, som Nelson använt till henne . . . Hon gick
hem och satte sig ned och skrev ett det mest hånfulla svar till’en,
däri hon sa’, att hon verkligen inte kunde ha den äran, och nu
ha pappan och mamman måst vakta honom turvis, så rädda ä’ de
för att han ska gå i ån . . . Men Ruby säger, att de behöver inte
vara rädda, för i »Råd i livets viktigare frågor» får man också
veta, hur en »friare, som fått korgen,» bör uppföra sig, och där
stod aldrig ett ord om att gå i någon å . . . Och så berättade hon, att
Wilbur Blair bokstavligen täres bort, så kär är han i henne, men
se det kan hon då rakt inte göra någonting åt . . .
Anne gjorde en otålig rörelse.
— Jag säger det ogärna — det låter så trolöst — men vet
du vad — jag tycker inte om Ruby Gillis nu för tiden. Jag tyckte
om henne, när vi gingo på seminariet tillsamman — fastän förstås
inte så mycket som om dig och Jane. Men på senare tider har
hon blivit så förändrad — så märkvärdigt —
— Jag vet, nickade Diana. — Det är det Gillis’ska släktdra-
get, som kommer fram hos henne — hon kan inte rå för det...
Fru Lynde har sagt, att om någonsin en flicka Gillis har en tanke
på någonting annat än pojkar, har hon då åtminstone aldrig visat
det i sitt tal och i sitt uppförande . . . Hon talar inte om någon-
ting annat än pojkar och om de artigheter de säga henne och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
