Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vägen kröker.
hur »galna» i henne de äro allihop i Carmody. Och det under-
liga är, att det är sant . . .
Diana erkände detta, ehuru i ganska förtrytsam ton.
— I går afton, när jag råkade henne i handelsboden, viskade
hon till mig, att nu hade hon gjort en ny »fångst.» Jag bPydde
mig inte om att fråga vem det var, för jag visste, att hon inte
begärde bättre än att få tala om’et. Men sådan har Ruby alltid
varit. Minns du, redan när hon var liten, hur hon da alltid sa,
att hon skulle ha ett dussin friare »på gaffeln» och roa sig av alla
krafter, innan hon bestämde sig för att ta någon? . . . Nej, då är
Jane annorlunda. Jane är en sadan rar och klok och finkäns-
lig flicka.
— Gamla Jane är präktig, sade Anne. — Men, tilläde hon
och böjde sig fram för att ge en öm klapp åt den knubbiga lilla
hand, som hängde ned över hennes kudde, ingen är ändå som
min ’egen Diana. Minns du den kvällen vi allra först råkades,
Diana, och svuro evig vänskap ute i din trädgård? Den »eden»
ha vi allt hållit - aldrig ha vi varit osams eller ens tittat litet
snett på varandra . . . Aldrig ska jag glömma, hur det dallrade
till av fröjd i hela min kropp, den dagen du talade om för mig,
att du höll av mig. Jag hade känt mig så ensam och hungrande
under hela min barndom . . . Ingen brydde sig om mig eller ville
betunga sig med mig. Jag skulle ha varit djupt olycklig, om jag
inte förmått skapa mig min egen lilla värld, som jag »låtsade» full
av de vänner och den kärlek, jag längtade efter . . . Men när jag
kom till Grönkulla, blev allting förändrat. Och så rakade jag dig.
Du anar inte, vad din vänskap betydde för mig. Än en gång, du
käraste, vill jag tacka dig för den varma och sanna tillgivenhet du
alltid har skänkt mig.
— Och alltid kommer att skänka dig, sade Diana under ström-
mande tårar. - Aldrig ska jag hålla av någon - någon flicka -
hälften så mycket som jag håller av dig . . . Och om jag nån’sm
gifter mig och får en egen liten flicka, ska jag kalla henne Anne.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
