Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En eftermiddag i Ekostugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
Andrews skrattat, och då blev Paul så röd i synen, så, för se Gra-
cle är hans flicka ... Jo då, han är så dann med henne —
plockar blommor åt na’ och bär hennes böcker. Han blev så röd
som en pion och sa’, att hans farmor gjorde visst ingenting sån’t
och att hans hår var lockigt i sig självt . . . Och så la’ han sig
ned vid strandbrädden och doppade huvet i bäcken för att visa
dem . . .
Här antog Marillas ansikte ett förfärat uttryck, och Davy fort-
for lugnande:
— Nä vars — det var inte bäcken vi dricka ur, det var
den lilla längre ned. Men stranden är vådligt slipprig, och Paul
halkade i. Ni kan tro det sa’ plums! ... Hi hi — så det spru-
tade om’en! Men han såg så livad ut, när han kröp upp, allde-
les blöt och kladdig av gyttja. Flickorna skrattade ändå värre än
förut, men Gracie skrattade inte. Hon såg ledsen ut. Gracie är
en söt flicka, men hon har oppnäsa ... När jag gifter mig, ska
jag ta en, som har stilig näsa som du, Anne.
— Den som smetar saftsås över hela sitt ansikte, när han
äter pudding, får aldrig någon flicka, varnade Marilla.
— Men jag ska tvätta mig i ansiktet, innan jag går sta’ och
friar, sade Davy och sökte förbättra saken genom att gno sig kring
kinder och mun med avigsidan av handen. — Och jag ska tvätta
mig bakom öronen med, må Marilla tro . . . Det kom jag ihåg i
morse. Nu glömmer jag inte hälften så ofta som förr. Men det
finns så många snirklar och vrår att tvätta — Davy suckade djupt
— att det är vådligt svårt att hålla reda på dem allihop ... Ja,
får jag inte gå med till fröken Lavendel, ska jag gå bort och hälsa
på fru Harrison. Hon är rysligt snäll, det får man då säga . . .
Hon har en burk med trasig käx i sitt skafferi enkom för små
pojkar, säger hon, och hon låter mig alltid få skrapa fatet, om hon
rört till nå’n god pudding . . . Där sitter väldigt mycket kvar på
kanterna! . . . Herr Harrison har alltid varit snäll, men han är
dubbelt så snäll se’ti han gifte sig igen. Människor bli nog snäl-
lare av att gifta sig. Varför gifter inte Marilla sig?
Marillas ogifta stånd hade aldrig varit någon sårbar punkt
hos henne, så att hon svarade helt saktmodigt, efter att ha utbytt
ett par menande blickar med Anne:
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
