Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En eftermiddag i Ekostugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
— Kära du, det är väl för att ingen har velat ha mig, kan
jag tro.
— Men kanske du aldrig har friat till någon, återtog Davy.
— Snälla Davy, förmanade Dora, så förfärad över broderns
okunnighet, att hon öppnade sin mun, utan att någon tilltalat henne
— det är ju herrarna, som ska fria . . .
— Jag inser då inte, varför de alltid ska vara tvungna till det,,
puttrade Davy. — Varför ska jämt karlarna ha allt besvär? Kan
jag få litet mera pudding, Marilla?
— Du har nog redan fått så mycket du tål vid, sade Ma-
rilla, men lade ändå upp en ansenlig andra portion åt honom.
— Om man ändå kunde leva på bara kaka och sylt, Marilla?
Varför kan man inte det, säg?
— Det skulle man snart tröttna på.
— Åh, det skulle jag allt själv vilja försöka, sade Davy tviv-
lande. — Det är i alla fall bättre att ha kaka bara på fiskdagar
och så när här är främmande, än aldrig nån’sin. Hemma hos
Milty Boulter ha de aldrig efterrätt. Och Milty säger, att när det
kommer främmande till dem, så ger hennes mamma dem ost till
smörgåsarna, och den skär hon själv — en tunn skiva till var och
en och så en skiva extra för att det ska se bättre ut på assietten.
— Om Milty Boulter berättar så’nt där om sin mamma, be-
höver du åtminstone inte föra det vidare, sade Marilla litet skarpt.
— Ja men Milty sa’ det där för att berömma sin morsa, för-
står Marilla, invände Davy. — Hon är väldigt stolt över ’na, för
folk säger, att satte man henne på en kal klippa i havet, så födde
hon sig ändå . . .
— Hm — minsann tror jag inte hönspatrasket går och
sprätter mitt uppe bland mina penséer, sade Marilla, steg skynd-
samt upp och begav sig ut.
De förkättrade hönsen voro ej ens i närheten av penséerna,
och Marilla såg ej heller åt det hållet. I stället satte hon sig ned
på källarluckan och skrattade, tills hon fick ont i mellangärdet.
När Anne och Paul samma eftermiddag kommo fram till
Ekostugan, funno de fröken Lavendel och Charlotta den Fjärde ute
i trädgården, i full färd med att ränsa ogräs, hacka upp sandgån-
garna och klippa häckarna. Fröken Lavendel själv, prydlig och
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
