Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En eftermiddag i Ekostugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
— vid alla tider på dygnet — och inte må vi illa för det. Men
vi ämna alltid bättra oss. När vi ha läst någon tidningsartikel,
däri det varnas för någonting, som vi ä’ tokiga uti, så klippa vi
ut den och nubba fast den på köksväggen, så att vi ska komma
ihåg det. Men hur det är, så komma vi ändå inte ihåg det —
inte förrän vi dummat oss igen och ätit just det förbjudna . . .
Ännu ha vi inte tagit någon allvarligare skada, men Charlotta den
fjärde hade litet oroliga drömmar en natt, då vi åto pösmunkar
och kräftstuvning och äppelkaka, innan vi gingo och lade oss.
— Farmor ger mig ett glas mjölk och en smörgås till
kvällsvard, och på söndagarna lägger hon sylt på brödet, sade
Paul. — Därför är jag alltid glad, när söndag kväll kommer —
av mer än ett skäl. Söndagen går förskräckligt långsamt nere hos
oss. Finge jag bara prata med mina klippmänniskor, så ginge det
väl an, men farmor tycker inte om, att jag gör det på söndagarna.
Jag tänker en hel hop, men jag är nog rädd för, att det mest är
världsliga tankar . . . Farmor säger, att man aldrig får tänka annat
än kristliga tankar på söndagen. Men skolfröken här har sagt en
gång, att varenda verkligt vacker tanke höjer och renar vår själ,
om vi också tänka den mitt i veckan . . . Farmor tror, att predik-
ningar och söndagsskoleläxor är det enda, som man kan tänka
riktigt kristliga tankar om . . . Och när farmor och fröken ha
olika meningar, vet jag inte, hur jag ska förhålla mig ... I mitt
hjärta - Paul lade handen på bröstet och höjde ett par mycket
allvarliga blå ögon mot fröken Lavendels ansikte, som uttryckte
livlig sympati - i mitt hjärta håller jag med fröken. Men se
farmor har ju fostrat upp pappa på sitt sätt och fått honom så
utmärkt, och skolfröken har ännu inte fostrat upp någon, fastän
hon hjälper till med Davy och Dora. Men man kan inte veta,
hurdana de bli, förrän de ha vuxit upp ... Så att ibland tycker
jag liksom att det vore tryggare att rätta mig efter farmor.
- Det ska du för all del göra, sade Anne. - Men jag-
ska säga dig en sak - om din farmor och jag riktigt undersökte,
vad vi verkligen mena, så ska du få se, att vi mena piecis det
samma, fastän vi ha våra olika sätt att uttrycka oss. Men följ
du hennes sätt att se saken, där ligger stor erfarenhet bakom . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
