Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En eftermiddag i Ekostugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
Och vi få vänta och se, hur tvillingarna arta sig, innan vi kunna
vara säkra på, att min väg också leder till målet.
Efter frukosten gingo de åter ut i trädgården, där Paul
gjorde bekantskap med ekot och blev både häpen och förtjust,
medan Anne och fröken Lavendel satte sig ned på stenbänken
under poppeln och pratade.
— Jaså, du far din väg i höst, sade fröken Lavendel med
vemod i rösten. — Jag borde väl vara glad för din skull, Anne,
men i stället är jag ledsen — på det mest själviska sätt ledsen.
Jag kommer att sakna dig så gränslöst. Ack, ibland tycker jag
det är så lönlöst att skaffa sig vänner. De bara försvinna ur ens
liv efter en tid och lämna efter sig en saknad, som känns bittrare
än tomheten, innan de kommo.
— Så där kunde det just anstå fröken Eliza Andrews att
tala — men aldrig i livet fröken Lavendel, sade Anne. — Ingen-
ting är värre än tomhet — och jag försvinner ju inte ur ert liv.
Det finns sådana saker som brev och ferier. Sötaste min lilla
fröken — nu tycker jag hon ser litet blek och trött ut . . .
- Oho — oho — oho! ropade Paul uppifrån den gröns-
kande vallen, där han roat sig med alla möjliga läten.
De voro allt annat än melodiska, när han frambragte dem,
men de kommo tillbaka helt klara och silverklingande — förvand-
lade av de skälmska små älvorna i skogsbrynet på andra sidan
floden. Fröken Lavendel gjorde en otålig rörelse med sina vackra
händer.
– Ack du — jag är trött på allting, till och med på ekona.
Det finns ingenting i mitt liv annat än ekon — ekon av förlo-
rade förhoppningar och drömmar och fröjder. De äro vackra
och gäckande ... O, Anne, det är rysligt av mig att tala så här,
när jag har främmande. Men det är för att jag håller på att bli
gammal och inte kan försona mig därmed. Jag kommer att bli
odräglig, när jag hunnit till sextio år . . .
Charlotta den fjärde, som försvunnit efter frukosten, kom
nu tillbaka och anmälde, att hela nordöstra hörnet av John Kim-
balls beteshage var rött av tidiga smultron. Kanske fröken Shirley
hade lust att gå och plocka? . . .
— Redan mogna smultron! utropade fröken Lavendel. —
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
