Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En eftermiddag i Ekostugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
Det vore någonting att få till efterrätt! Åh, jag är visst inte så
gammal som jag trodde! . . . Flickor, när ni komma tillbaka med
era smultron, ska vi dricka te här ute under silverpopplarna.
Jag ska ha det i ordning åt er och bjuda på tjock grädde till
smultronen.
Anne och Charlotta vandrade följaktligen bort till den om-
talade beteshagen, en grönskande, undangömd plats, där den sol-
fyllda luften var mjuk som sammet och doftande som otaliga tuvor
med violer.
— O, vad det är härligt och friskt härborta, sade Anne
halvhögt för sig själv. — Jag känner det alldeles som om jag
drucke in solskenet.
— Ackurat detsamma gör jag, fröken. Precis på samma
sätt känner jag, fröken, instämde Charlotta den Fjärde, som skulle
ha ofelbart hållit med Anne, även om denna förklarat, att hon
kände sig som pelikanen i öknen.
Charlotta beundrade Anne av hela sitt hjärta. Inte för att
hon fann henne så särskilt vacker. Diana Barrys skönhet med
rödblommiga kinder och korpsvarta lockar var mycket mera i
Charlottas smak än Annes förfinade, själfulla drag, vilkas för-
nämsta tjusning låg i de strålande grå ögonen och kindernas
matta, ständigt skiftande rosor.
— Men jag skulle hellre vilja ha ert utseende än vara vacker,
förtrodde henne den uppriktiga Charlotta.
Anne skrattade, sög honungen ur komplimangen och brydde
sig ej ett dugg om den lilla bismaken. Hon var se’n helt unga
år van vid artigheter av »blandad» natur.
Medan de plockade smultron, förtrodde Charlotta den Fjärde
Anne sina farhågor beträffande fröken Lavendel. Den ömhjärtade
lilla varelsen var allvarligt bekymrad över sin avhållna matmors
tillstånd.
— Fröken Lavendel är inte kry, vet fröken, det är jag säker
på, fastän hon aldrig klagar. Hon har inte varit sig lik på länge,
vet fröken — inte se’n den dagen ni och Paul voro här och
hälsade på. Hon måste visst ha blivit kall den kvällen . . . Föi
se’n herrskapet bägge två hade gått, så gick hon ut och gick i
trädgården långt efter det mörknat, med bara en liten schal om
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
