Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Prinsen kommer till det förtrollade slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsen kommer till det förtrollade slottet.
— Jane kommer att göra sin plikt, det misströstar jag inte
om, sade Janes moder och rätade en smula på nacken. — Jag
tror inte, att hon kommer att proppa barnen med fullt så mycket
sagor eller driva omkring så mycket i skogen med dem. Men
hennes namn står upptaget på inspektörs utmärkelselista, och
borta i Nybro ä’ di förtvivlade för att hon ska lämna.
— Mig gläder det, att Anne får komma till högskolan, sade
fru Bell. — Hon har alltid önskat det, och hon kommer att få
stor nytta och glädje därav.
— Jag vet just inte det. — Fru Andrews var fast besluten
att icke dela mening med någon människa i dag. — Jag inser
inte, att Anne behöver någon mera uppfostran. Hon blir troligen
gift med Gilbert Blythe, om hans tycke för henne varar, tills han
har gått igenom högskolan, och vad i fridens namn gör flickan
då med latin och grekiska? Om de lärde en på högskolan att
sköta en man, kunde det ju ligga något sunt förnuft i att hon
far dit.
Fru Harmon Andrews hade, enligt vad Avonleaskvallret
visste berätta, aldrig lärt sig att »sköta» sin egen man, och följ-
den var, att det Andrewska hemmet just ej kunde anses som nå-
gon förebild av huslig lycka.
— Och pastor Allans kallelse till Charlottetown är nu före-
lagd kyrkostyrelsen, sade fru Bell. — Det innebär väl, kan jag
tro, att vi snart mista honom.
— De ska inte flytta före september, sade fru Sloane. —
Jaha, det blir en stor förlust för församlingen — fastän jag för
min del alltid tyckt, att fru Allan kläder sig i alltför glada fär-
ger för att vara prästfru. Men ingen av oss är felfri . . . Var det
någon, som gav akt på, hur snygg och fin herr Harrison såg ut
i dag? Aldrig har jag sett en sådan förändring. Han går i
kyrkan varenda söndag och har också lämnat sitt bidrag till
prästlönen.
— Men tänk, vad Paul Irving har skjutit i vädret och blivit
stor, sade fru Andrews. — Han, som var en sådan liten pyssling,
när han kom hit! Jag kände sannerligen knappt igen honom i
dag. Han kommer att bli mycket lik sin far med tiden.
— Det är en pojke med gott huvud, sade fru Bell.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
