Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Prinsen kommer till det förtrollade slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsen kommer till det förtrollade slottet.
— Det är möjligt, men — fru Andrews sänkte rösten —
det hindrar inte, att han ibland ä’ som litet vriden . . . Där kom-
mer Gracie hem en dag i förra veckan och hasplar ur sig en den
galnaste historia, som han har trattat i henne om några män-
niskor, som skulle bo nere vid stranden . . . Struntprat och osan-
ning alltihop, naturligtvis. Jag sa’, att Gracie inte skulle tro på
det, och då svarar hon, att det var heller inte Pauls mening, att
hon skulle göra det . . . Nu frågar jag: vad är meningen med att
slå i ett oskyldigt barn sådana där dumma historier?
— Anne påstår, att Paul blir ett snille med tiden, sade fru
Sloane.
— Mycket möjligt. Av de där amerikanerna kan man vänta
vad som helst, sade fru Andrews.
Fru Andrews’ föreställning om begreppet »snille» gick tyd-
ligen ut på, att det ägde starkt släkttycke med galenskap. Stackars
lille Paul — det går lätt att få om sig det ryktet, att man är
»konstig i knoppen».
Inne i skolsalen satt Anne ensam vid sin pulpet, som hon
suttit den första skoldagen för två år sedan, med ansiktet lutat
mot handen och de tårfyllda ögonen längtansfullt blickande genom
fönstret mot Mörka, speglande vågen. Det gjorde henne så ont
att nödgas skiljas från sina skolbarn, att tanken på högskolan
för stunden mist all sin lockelse. Hon kände ännu Annetta Bells
armar kring sin hals och hörde hennes under tårar fram-
stammade:
— Aldrig kommer jag att hålla av någon skolfröken så
mycket som fröken Shirley — aldrig, aldrig.
I två års tid hade hon arbetat troget och samvetsgrant,
gjort många misstag och tagit lärdom av dem. Hon hade fått
sin belöning. Hon hade lärt sina skolbarn en hel del, men hon
kände, att de hade lärt henne mycket mera — självprövning, lugn
behärskning, oskyldig visdom, vägen till barnahjärtan. Kanske
hon icke lyckats väcka någon underbar ärelystnad hos sina lär-
jungar, men hon hade lärt dem, mera genom sin egen älskliga
personlighet än genom alla kloka och vänliga förmaningar, att de
under- kommande år skulle vandra inför Guds ansikte, hålla fast
vid heder och sanning och vänlighet mot var man, men sky all-
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
