Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Prinsen kommer till det förtrollade slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsen kommer till det förtrollade slottet.
på vindsrummet för att titta på mig, men det var inte deras me-
ning att väcka mig förrän på morgonen. Men se jag blev klar-
vaken, jag, när jag fick se pappa! Fröken kan inte tänka, ett så’nt
skutt jag tog upp ur sängen!
— Och hur han kramade sin pappa som en riktig liten björn,
sade herr Irving och lade smeksamt armen om sin gosses axel. —
Jag kände knappast igen min pojke — han har blivit så stor och
brun och duktig.
— Jag vet inte, vilkendera som blev gladast över att få se
pappa, farmor eller jag, fortfor Paul. — Farmor har stått i köket
hela dan och lagat pappas älsklingsrätter, stekt sill med lök och
fläskpannkaka . . . Dem vågade hon inte anförtro åt Mary Joe, sa’
hon. Det är hennes sätt att visa, hur glad hon ä’. Jag tycker
bäst om att bara sitta stilla och prata med pappa. Men nu får
fröken ursäkta, att jag måste försvinna på en liten stund. Jag ska
hämta korna åt Mary Joe. Det är en av mina dagliga plikter.
Sedan Paul kilat i väg för att uppfylla sin »dagliga plikt,»
satt herr Irving och språkade med Anne i skilda ämnen. Men
Anne kände, att han hela tiden tänkte på någonting annat, som
låg under. Rätt som det var, dök det ändå upp på ytan.
— I Pauls sista brev talade han om, att han fått följa med
er för att hälsa på . . . en gammal god vän till mig — fröken
Lewis i Ekostugan borta vid Grafton. Är ni mycket bekant med
henne?
— Ja-a då, hon är en mycket god vän till mig, sade Anne,
och det enkla svaret gav ingen antydan om, att hennes lilla hjärta
började bulta med alldeles vanvettig fart. Anne fick helt hastigt
en »känning» av, att någonting mycket romantiskt var i gör-
ningen.
Herr Irving reste sig och gick fram till fönstret, där han
ställde sig att se på det stora grönskiftande, skummande havet, var-
över en orolig vind for brusande fram. Några ögonblick rådde
tystnad i det lilla rummet med dess mörka väggar. Därpå vände
Pauls far sig om och såg ned i Annes deltagande ansikte med ett
leende, halvt ömt och halvt förläget.
— Jag undrar just, hur mycket ni vet, sade han.
- Alltihop vet jag, svarade Anne ögonblickligen. — Ni för-
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
