Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Prinsen kommer till det förtrollade slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsen kommer till det förtrollade slottet.
står, skyndade hon sig att tillägga, fröken Lavendel och jag ä’ rik-
tigt förtroliga . . . Så’na där grannlaga saker skulle hon minsann
inte berätta för vem som helst. Hon och jag ä’ besläktade själar.. .
— Ja, det måtte ni visst vara . . . Och nu ämnar jag be er
om en stor tjänst. Jag skulle gärna vilja gå och hälsa på fröken
Lavendel, om hon nämligen vill ta emot mig . . . Vill ni fråga
henne, om jag får komma?
Om hon ville? Visst ville hon det! . . . Detta var väl ro-
mantiskt om något, så vackert och rörande att man skulle vilja
sätta det på vers alltsamman . . . Liten smula försenad var den,
liksom när en ros blommar i oktober, fastän den egentligen borde
ha gjort det i juni . . . Men en ros är det ju ändå, idel ljuv-
lighet och doft, om den också ej har vårens färgstarka fägring.
Aldrig hade Anne med lättare steg gått för att uträtta ett
ärende än när hon morgonen därpå vandrade genom bokskogen
till Grafton. Hon fann fröken Lavendel nere i trädgården. Anne
kände sig förfärligt upprörd — hennes händer blevo kalla och
hennes röst skälvde.
— Fröken Lavendel, jag har någonting att tala om för er —
någonting mycket viktigt. Kan ni gissa vad det är?
Anne trodde aldrig, att fröken Lavendel skulle kunna gissa ...
Men fröken Lavendels ansikte blev mycket blekt, och hon sade
med en lugn och stilla röst, som alldeles mistat sitt vanliga ton-
fall av lekfullhet och skälmskhet:
— Stephen Irving är här?
— Hur kunde ni veta det? Vem har berättat det för er?
ropade Anne helt besviken och ledsen över att ha blivit före-
kommen.
— Ingen! Jag förstod, att det måste vara så av ditt sätt
att tala.
— Han vill komma och hälsa på er, sade Anne. — Får jag ta
med en hälsning att han får?
— Ja visst, sade fröken Lavendel, som alldeles förlorat fatt-
ningen. — Varför skulle han inte få det? Han kommer ju bara
som en vanlig gammal vän.
Anne hade nu sin egen tanke härom, när hon skyndade in
för att författa ett litet brev vid fröken Lavendels skrivbord.
Montgomery, Anne. 241 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
