Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Eröfringen af Västerås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eröfringen af Västerås.
Med tillfredsställelse och godt hopp återkom Gustaf till
Dalarne, där han sammandrog sin styrka vid Hedemora. Med
stor omsorg vinnlade han sig nu om att ordna och utrusta
sitt folk för de strider, som tillstundade. Manstukt och
krigsordning, som denna folkhär dittills föga vetat af, sökte han
inplanta. Genom täta vapenöfningar vande han dem vid att
hörsamma befäl och att göra regelbundna marschrörelser i
rotar. Rytteri hade han ondt om, men han sökte så mycket
bättre utbilda det fotfolk, som stod till buds. Icke heller
hade man eldvapen att tillgå; yxan, pilbågen, skäktan, piken
och slungan utgjorde dalkarlarnes hela beväpning, och denna
sökte han efter bästa förmåga att förbättra. Han lät smida
pilar med korta spetsar och starka hullingar, så att de bättre
kunde bita genom järnharnesk och gifva mer dödande sår.
Han lät äfven göra långa, starka spjut, som kallades ljuranglar;
dem var det meningen att använda, då det gällde att möta
anfall af rytteriet. Han slog i Hedemora nödmynt eller s. k.
klippingar med prägeln af en beväpnad man på ena sidan
samt två korslagda pilar och tre kronor på den andra. De
voro af koppar med ringa tillblandning af silfver och till
värdet lika det underhaltiga klippingsmynt som Kristian infört.
Själfsvåld och plundring straffade han strängt, ofta med döden;
därvid rannsakade och dömde han själf med största allvar
och eftertryck. Öfver allt for han omkring för att personligen
öfva tillsyn, och sökte med största ifver främja manskapets
bästa. Därigenom blef han både omtyckt och fruktad, så
att man hvarken ville eller vågade göra något mot hans
vilja.
Den i Västmanland började resningen inleddes med en
motgång, hvilken manade till ökad aktsamhet för framtiden.
Benägenheten att i sorglöst lefnadsmod »taga öl för ärende»
har städse varit ett grundfel hos det svenska folket, och detta
fel lät äfven nu ibland förmärka sig. Peder Uggla, som
anförde uppresningen i Lindes bergslag, hade i Köping (20 april)
angripit och tillbakaslagit Anders Persson, som där stått med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0056.html
