Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpt och trotsigt, såsom de ryssar alltid pläga göra», men
dock visade sig benägen för fred och begärde, att svenska
sändebud skulle vid årets slut infinna sig i Moskva. Konungen
gick med nöje in på detta förslag. Till sändebud utsåg han
ärkebiskopen Laurentius Petri, biskopen i Åbo Mikael Agricola,
riksråden Sten Lejonhufvud, Bengt Gylta och Knut Lillje samt
sekreteraren Olof Larsson. I början af november afreste de
från Stockholm, medförande stora skänker till tsaren och ryska
stormän. Resans svårigheter gjorde emellertid, att de i
början af december ej kommit längre än till Viborg. Därför
begärdes och erhölls uppskof till början af följande år med
afresan till Ryssland.
Den 10 januari 1557 anträdde de i Viborg församlade
sändebuden sin afresa, hvilken blef uppfylld af många
besvärligheter. Då de den 28 jan. anländt till Novgorod,
blefvo de där i början rätt väl underhållna, men fingo ej gå
ut ur sitt härberge eller tala med någon annan än dem, som
därtill fått uppdrag. Den 2 febr. uppkallades ärkebiskopen
och Sten Lejonhufvud till ståthållaren, som tillsade
beskickningen att afresa två dagar därefter. Men då uppstod ett
svårt yrväder, hvarför sändebuden ej kunde gifva sig af; då
fingo de den aftonen hvarken underhåll eller hästfoder.
Följande morgon, då de skulle afresa, föreföll ett häftigt
uppträde med anledning däraf, att en helgonbild i härberget
blifvit skadad genom något okynne af en till beskickningen
hörande tjänare; denne måste då utlämnas till undergående af
straff. Sedan sändebuden ändtligen fått anträda afresan,
tillryggalades den mödosamma färden till Moskva, dit de
anlände den 21 februari. Tre dagar därefter fingo de företräde
hos tsaren, öfverlämnade sina skänker och undfägnades med
en präktig måltid. Men sedan blef det under ett par veckor
ingen vidare underhandling af, emedan den ryska fastlagen
inföll, då storfursten »fastade och lefde gudeligen, så att han
i den tid ingen handel företaga plägade.» Ändtligen blefvo
sändebuden ånyo uppkallade på slottet den 9 mars. Till
vedermäle af sin nåd frigaf storfursten 8 svenska fångar utan lösen.
Underhandlingarna fortgingo under de följande dagarne och
ledde till önsklig uppgörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
