1. Riktningslinier. Vid öfverblickandet af det skaldelif, som här skall tecknas, är det framför allt ett intryck som starkt gör sig gällande: intrycket af naturenlig växt. De omständigheter, under hvilka personligheten utvecklar sig, äro öfver hufvud gynnsamma. Det ursprungliga temperamentet får sålunda bibehålla sig, blir tillräckligt starkt att motstå äfven hårda brytningar och trycker sin prägel på alla grenar af den mångskiftande lifsverksamheten. Och denna lifsverksamhet är på samma gång ett uttryck för personlighetens inre kraf och syften, växer ut ur dessa och utvidgas med dem. Topelius är lyrisk skald, sagoberättare, novellförfattare och publicist först för sig själf och sin närmaste omgifning, sedan för allt vidare kretsar, för Finlands folk och för Skandinavien. Men denna utvidgning af hans lifsintressen innebär tillika en utveckling hos omgifningen. De förhållanden, i hvilka skalden lefver och som återspegla sig i hans alstring, de äro till en början små, patriarkaliska. Men tid och folk gå oupphörligt framåt, och såsom deras tolk gör Topelius sammaledes. Därför kan skaldens lefnadssaga ej förstås och hans lifsgärning ej rätt uppskattas, annat än om de betraktas