24 seklernas arf. Ty i detta land, där städerna äro få och obetydliga, där folket bor glest och man för att besöka »grannar» får resa miltal, där blir den fria naturen människans, i synnerhet den poetiska människans, rätta värld, och man säger gärna staden »ett långt farväl», för att som den unge Åbomagistern få vandra ostörd kring i en lugn natur och se dess prakt, ej rubbad af mänskohand, och lyssna säll till bygdens tungor: fåglarne, eko och silfverbäcken. Och när så det ungdomsvarma hjärtat, som frågar sig om lifvets mening och lifvets mål, känner sig famnadt af midsommarkvällens klarhet, då lär det sig förstå . lyckan af människans lott och kärleken, friden och glädjen; då öppnar sig blicken för en högre värld, och man ser huru förklarade andar, vänliga, skapta för oss att bilda oss himlar på jorden, blicka ur blommorna, glittra på sjön och andas i luften. * Men i bredd med dessa impulser, företrädesvis framkallade af inlandets natur, har Finland ännu att erbjuda andra, alstrade af kusttrakten, särskildt Österbotten. Hos Topelius dominera länge tre naturmotiv, som gång efter annan återkomma: Finlands höjning, hafvet och älfven.