20 seklernas arf. hjordarna på den forna hafsbottnen . . Sällsamma nejd, där städerna, som så klokt byggt sina hamnar vid djupa sund och älfvar, om tvåhundrade år hafva en mil till redden, och där kölar och skeppsankaren framdragas ur kärren åtta mil inåt skogsbygderna!» vSå blir äfven kustlandskapet lätt för det poetiska sinnet symboliskt. Älfven, som utgjuter sig i hafvets sköte, blir en bild af människolifvet och framkallar tanken på evigheten: Säll den, lik dig, förklarad, med himlen i sitt sköte och spegelns glans bevarad, sitt öde går till möte och sjunker glad och blid i evighetens frid. Och för det unga sinnet, som kämpar andens strider för frihet och ljus, blir landhöjningen med dess ständigt nya odlingsmöjligheter en bild af arbetet för fosterlandet: Strid, yngling, med barm i lågor, bed, dotter af Finlands strand, att andens eviga vågor må höja ditt fosterland! Stig högt, stig högt, mitt land, öfver vågen! * Under kampen mot naturmakterna utvecklas hos Finlands invånare vissa lynnesdrag, som sedan släkte efter släkte alltmera befästas. I landets inre delar* är jordbruksarbetet länge till mycket stor del nyodling. Den som ej äger jord kan,