28 seklernas arf. små samhällen under den årstid, då på andra landsorter och i större städer människorna sluta sig inom hus och lefva för sig själfva.» Patriarkaliskt — med detta ord betecknar Runeberg lika väl lifvet i småstäderna, som allmogens lif och förhållandet mellan befäl och manskap under 1808—1809 års krig. Men äfven här finnes dock en skillnad mellan hög och låg. Och denna skillnad står i samband med naturförhållandena. Åtminstone sommartid är förbindelsen med and^ra land lätt — på sätt och vis lättare än senare i ångfartygens dagar. En färd till Stockholm kan företagas när som helst, ifall man är släkt eller god vän med en skeppsredare. Passagerareafgift kommer ej i fråga, och har man ej vägkost med sig, så kan man dela besättningens enkla kost. Visst kan färden räcka i veckotal, 0111 vinden är ogynnsam, men man har godt om tid. Och äfven i Stockholm finnes oftast någon släkting eller god vän, hos hvilken man är wälkommen och kan taga in, särskildt om man har med sig en fjärding lax eller en bytta smör eller några burkar åkerbärs- eller hjortronsylt. Så kan man stanna i hufvudstaden några veckor, beskåda dess härligheter och bli bekant med det nyaste stora världen har att bjuda på. Sedan kan man återvända med samma fartyg. Eller om detta seglat vidare, finns det nog alltid något annat skepp, som har last till hemstaden. Denna lätthet i förbindelsen med hufvudstaden verkar äfven på bildningsförhållandena. Den manliga ungdomen kan däraf ledas att studera i Uppsala i stället för i Åbo. Och för de förmögnare familjernas döttrar är ett eller ett par års pension i Stockholm den lättast