6 seklernas arf. det fordras Leonids spartaner ock i striden mot tröghet, egenvinst, fåkunnighet och flärd. Men riktningen är gifven: den är framåtsträfvande, nationell och demokratisk. Det är ju folkets lägsta lager som kämpar odlingens hårdaste strider, det är de som äga och vårda den rika sångskatten, och i deras patriar-kaliska dygder ser man humanitetsidealet förverkligadt. Därför är det ock betecknande nog, att samme Franzén, som gaf folkdiktningen dess plats i det kulturella national-medvetandet, äfven var den som, poetiskt taget, upptäckte både den finske bonden (Hymn till jorden) och den finske krigaren (Den gamle knekten). Känslan af allt detta bildar, kan man säga, en fosterländsk andlig atmosfer, som verkar på olika sätt i olika sinnen. Och det är denna atmosfer som äfven Topelius från unga år inandas. Intryck af natur och kulturförhållanden, krigiska och fredliga släktminnen, inflytanden af tidens 41 bildningsideal och medborgerliga sträfvanden, allt detta väfver sig samman,med läxor och lekar till det andliga arf, med hvilket han sedan går ut i världen. Mycket däraf ligger i början »nedanför medvetandets tröskel». Men en efter en väckas de ärfda impulserna, då de komma i beröring med senare tiders kultursträf-vanden, sprungna ur samma rot. Och så finner slutligen äfven Topelius sin plats såsom fullfölj are af förfädrens verk. Ty son skall varda mer än fader var.