84 slyäkt arf vet. med Sursillarne; hans farfar och hans farmorsfar voro inflyttade från Sverige och hans förfäder Runebergarne ombyta i hvarje släktled både vistelseort och yrke. En sådan olikhet förhindrar naturligtvis icke uppkomsten af vissa för båda gemensamma drag i lifsuppfattning och syften. Men denna olikhet kan dock, jämte andra orsaker, ha medverkat till att dessa båda skalder visa ett så afgjordt olika temperament. Söker man alltså, hvad Topelius beträffar, bilda sig en föreställning om det inflytande härstamningen haft på gestaltningen af hans temperament, så stannar man vid att denna härstamning företrädesvis typiskt representerar den rent finska utvecklingen från bonden till borgaren eller prästen och att den särskildt är starkt knuten vid Österbotten. Vi kunna sålunda tryggt säga, att Topelius genom de starkaste blodsband var förenad med sitt fädernesland och dess folk, att han i lika grad ärft den finska prästens ideella och den finska borgarens praktiska intressen och att ett jämnt framåtskridande på fäderneärfd kulturgrund så att säga låg honom i blodet. Och följer man länkarna i denna stamtafla, så kan man lägga märke till ännu en sak af ganska stor vikt. Ingen afgjord språkprägel utmärker någon släktgren, utan språket beror af vistelseort och verksamhetsart. Och om, såsom .sannolikt är, mödernesläkten i de fyra närmaste leden, såsom borgerlig och bosatt i Nykarleby, användt svenskan, så är finskan ännu farfaderns modersmål och föremål för det varmaste intresse hos far och farbröder. Topelius var alltså själf en lefvande protest mot »den förmätna och ohistoriskaruppfattning, som i detta land tänker sig två fädernebygder eller två folk». *