härstamningen. 87 lanåt låter familjenamnet få formen Toppilius och att skalden själf någon gång af andra kallas »Herr Topiljus». Den äldsta notis, som man om Jacob Larsson har i behåll, är af honom själf. Han var handelsman, hade såsom sådan lärt sig begagna svenska språket och använde första bladet af sin handelsbok till anteckningar om sina barns födelse. Den första af dessa anteckningar lyder sålunda (stället för datum är bortnött): »A:o 1650 — sept föddes min kära son Michel Jacobsson till denna världen. Gudh låthe honom i Herrans fruchtan opväxa». Sedan följa liknande notiser om ytterligare sex barn, af hvilka det yngsta föddes den 12 december 1662. För öfrigt vet man ej särdeles mycket om denne Jacob Larsson. Men hvad af handlingarna kan om honom inhämtas ger stöd åt en annan släkttradition. Enligt denna hade han utflyttat ur den trånga staden och ur ödesmål upptagit en liten tomt utanför Limingo tull, hvilken sedermera, då staden tillväxte åt detta håll, kom att bli intagen i stadsplanen. Denna utflyttning skedde sannolikt efter de förödande eldsvådor, som åren 1652 och 1655 härjade Uleåborg och som föranledde att gator och tomter omreglerades och stadens område betydligt utvidgades söderut. Jacob Larsson dog år 1667. Två år senare — det första år då mantalslängden upptager gårdarna fördelade efter »kvarter» eller stadsdelar — anträffas hans änka i fjärde kvarteret, utan tvifvel i samma gård som hennes man byggt. Denna gård förblef sedan i mer än tvåhundra år i släktens ägo, och detta har helt visst i sin mån medveriat till att en stark känsla för sammanhållning städse utmärkt just denna släkt.